När jag för en månad såg premiären på Göteborgs stadsteaters uppsättningen av Astrid Lindgrens ”Karlssons på taket” väcktes många funderingar. Någon hade redan vaknat då teatern presenterade sitt program och då också Krister Henriksson i rollen som ”Karlsson på taket”. Men väl på scen blev det mer att förundras över.

Jag hade ju haft mina bryderier kring varför Krister Henriksson kunde propsa på att göra ”Karlsson på taket” när förre konstnärligen ledaren på Stadsteatern, Anna Takanen, var så ivrig att få honom till Göteborg. Om det var villkoret kändes det märkligt.

Men än mer märkligt blev det alltså på scen när pjäsen placeras i sin 50-talsmiljö med rökande vuxna och en gammal hierarkisk ordning i familjen. Det kändes inte här och nu, på något vis, och några givna kopplingar till här och nu görs heller inte i pjäsen.

Nå, det är ju saker man kan ha fördragsamhet med; värre är det de de örfilar som Lillebror, spelad av Nour El Farai, får.

Att barnaga inte längre är ett medel i ”uppfostran” är ingen nyhet, det vet varenda unge och det hördes i salongen.

Något som min recension från för en månad sedan här på min blogg, tar upp.

Stadsteatern missar dessutom det mest väsentliga, att förklara, bjuda in till diskussion och lyfta debatten om vuxnas våld mot barn. Det är, dessvärre, fortfarande angeläget.

Nu har GT:s Ingrid Norrman – äntligen – gått in i debatten med sin krönika som ni kan läsa här.

Hon som jag reagerar på samma sätt och hon dessutom med att, ja, några barn hördes, men de som inte höjde sin stämma för att det kände igen sig… Hur reagerade de…?

Till saken hör att jag kände att den här debatten aldrig kom. När jag läste mina kollegors recensioner i de stora dagstidningarna, var det få om ens någon som ens nämnde örfilarna.

Därför ringde jag till min forna redaktion för några veckor sedan, tipsade om min recension, men mest om vad som faktiskt utspelar sig på Göteborgs stadsteater.

Naturligtvis ville jag ha mer trafik till min blogg, men framför allt ville jag ha igång den debatt som jag saknat.

Nu blev det en krönika i GT, inget refererande till att jag faktiskt lyft ämnet. Det får jag ta, även om det känns lite njuggt, men viktigast är att debatten lyfts.