Fick en tanke och tanken blev till handling. Ut med alla kläder ur min garderob, som med god vilja kan klassas som en walk in closet, men det är trångt, med intentionen att renovera, fräscha upp och måla om.

Väggarna är från anno dazumal, grönbetsade skivor. Men med lite vit färg ska ju allt snart bli snyggt, enkelt och stilrent.

Det visar sig att jag kommer in i garderoben från helvetet.

Garderoben som vägrade låta sig renoveras. Foto: KAI MARTIN

Jag gör alla förberedelser, spacklar, slipar, tvättar. Men först visar det sig att den vita färgen snarare är transparant än något annat, när jag då byter färg så fastnar inte den och lyckas jag till nöds få färgen att klibba fast, ja då bryter betsen ofelbart igenom.

Jo, jag erkänner, jag är mannen som vill att det ska gå fort lätt och ledigt. Men nu är jag inne på fjärde dagen för någon kvadratmeter som borde gjorts på nolltid.

Fördelen är ju naturligtvis att jag tänker på min pappa. Denne ädle man som var en fena på att renovera och göra snyggt. Jag stryker med pensel med lätta drag, som han lärt mig. Men tålamodet brister och jag slabbar som en kludd när det gröna bryter igenom.

Efter otaliga ommålningar börjar jag nu emellertid skönja slutet på mitt liv i garderoben. Snart kan Elfasystemet skruvas på plats, plaggen kan lämna sina tillfälliga boningar, skjortorna hängs på sin stång och allt blir som vanligt igen… Till den dag det blir dags för en ny renovering. Nästa vecka, till exempel. Men det är en annan historia.