När nu GT avslöjar nyheten om Henrik Berggrens kommande soloalbum känns det ju som om jag kan lätta på förlåten.

Jag har ju alltid värderat löften, oavsett om det har påverkat jobbet eller inte, just för att jag tror på de relationer jag bygger upp.

Det innebär att säger någon något i förtroende, så tar jag det, låser in och så får det stanna där till dess att det går att göra en omvärdering.

Så när jag springer på Theodor Jensen, Broder Daniel-medlemmen (det känns lite som Bob Hund, en gång i bandet alltid i bandet, oavsett om det finns eller inte), och han berättar att han är på väg att repa med Henrik Berggren, så förstår jag ju att det är lite större än så. När han dessutom förklarar att han väntar på Pop-Lars, Broder Daniels trummis, så blir det ju en smula intressant, minst sagt.

Vi står och pratar en stund och när han hör att jag slutat på tidningen, säger han, lite ursäktande ”Ja, jo, det kan jag ju säga nu då du inte jobbar, att vi ska spela in med Henrik”.

Detta är nu några veckor sedan och därefter har jag från lite andra håll fått samma besked. Låter härligt, tycker jag.

Henrik Berggren är en fantastisk artist, som jag kanske önskar vårdade sig själv en smula bättre, men han har en integritet i sitt konstnärskap som är enastående, en vision och vilja i det han skapar som är beundransvärt.

 Henrik Berggren jobbar på sitt soloalbum med Broder Danielmedlemmarna Lars Malmros och Theodor Jensen. Foto (beskuren): HENRIK MONTGOMERY/TT

Jag har ju haft förmånen att följa bandet i mer än 20 år och redan tidigt skakade bandmedlemmarna och deras musik om mig. Jag minns när jag lyssnade på debutalbumet ”Saturday night engine” 1995, fick en sådan energi som spred sig i rummet och som ökade då min hustru kom in och frågade med förtjusta rosor på kinderna vad det var jag spelade.

Första intervjun blir fler och den sista den mest dramatiska då jag fick förtroendet att göra den enda intervjun med Henrik Berggren då gitarristen Anders Göthberg tragiskt tagit sitt liv. Henrik Berggren gav en fantastisk intervju, klar, intensiv och full av sorg. Dessvärre fördärvades intervjun av redigeringen, där fel bild publicerades (Lars Malmros istället för Anders Göthberg), vilket gjorde sorgen över det som skett än värre.

Sista spelningen med bandet, en tribut till Anders Göthberg, 8 augusti 2008 på Way Out West blev en manifestation över bandet och dess kraft och energi.

Broder Daniel hade en stark röst och en tydlig identitet från start, så klar att det egentligen är självklart att bandets kultstatus blivit så stor.

För Henrik Berggren är behovet av att skapa med de människor som han känner förtroende lika stort. Bara de kan översätta det som han vill, bara inför dem kan han transformera sina idéer till verklighet.

Jag ser fram emot albumet – när det nu kommer.