TOMAS VON BRÖMSSEN

!!!

Tomas von Brömssens sista revy

Lisebergsteatern, Göteborg

Publik: Utsålt, som i princip hela vårens föreställningar

Gammalt och nytt i Tomas von Brömssens sista revy. Foto: MATS BÄCKER

Han inleder lite smygande. Ja, till och med lätt blasé. När han kommer in från parkett, talar till publiken inför fortfarande tänd salong och säger att han är glad för att alla är här. Men… han är ju van vid en större publik.

Jo, han fångar salongen med en gång. Han är sådan Tomas von Brömssen. Och publiken förstår naturligtvis omedelbart att han syftar på sitt gästspel på Håkan Hellströms Ullevikonsert i somras inför nära 70000, men som von Brömssen i sin show gör till att Håkan hjälpte honom lite grand.

Mm, modest humor som naglar fast publiken.

Och Håkan Hellström, förresten. Det är ju han som har lärt scenisk tajming av Tomas von Brömssen. Den där förmågan att bara stå still på scen och hämta in förväntningarna och sin publik. Låta tystnaden tala och ta tid.

Nu har von Brömssen lånat av Hellström. Entrén med att smyga in nerifrån och så småningom upp på scen är så typiskt Hellström. Så gjorde han i Scandinavium i december 2013. Så gjorde han på Ullevi 7 juni 2014. Så gör Tomas von Brömssen 29 januari 2015.

Jo, ”Tomas von Brömssens sista revy” – det låter ödesmättat och tungt. Och ja, det finns element av allvar i denna showen. Precis som vid portalen till Stampens kyrkogård med inskriften ”Tänk på döden”, så är det det som Tomas von Brömssen, några och sjuttio, gör.

Men det är klart att det är humorn som vinner när han bjuder på denna nya show med gamla karaktärer och några nya.

Till sin hjälp på scen har han Rudy Addo och Malin Stenbäck – unga, friska kvinnor som kontrasterar den åldrande aktören – och den gamle vapendragaren Sven-Eric Dahlberg med orkester.

Här passerar fäbodstintan revy med sina lockrop. Här kommer den förmätne servitören Yngve, som kallats till pärleporten. Här finns den tyste mimclowen med sina försiktiga gester. Tomas von Brömssen låter sina karaktärer synas, för när han väl ska bli ihågkommen är det kanske just mest för dem och inte för Tomas von Brömssen. Så ur skuggorna hörs också Sten-Åke Cederhök och Povel Ramel, ekon från förr men starka i minnet.

Premiären bjuder på skratt, musik och ömsinthet, men också en dos av vemod och allvar.

Jag tror aldrig jag har sett någon show när Tomas von Brömssen inte äger scenen med självklarhet. Men den här gången finns det ett slags fördröjning, en tveksamhet inför skratten och poängerna, ungefär som hans västgöta komiker i rullstol på hemmet. Eller pastorn som förvirrar sig i metaforer. Plastiskt rolig med lösnäsa och peruk, men det tar inte riktigt skruv efter den inledande surprisen.

Men efter den inledande, lite darriga första akten hämtar han hem sin första show av ”Tomas von Brömssen sista revy” i den andra. Och det kommer mer. Var så säker.

För jag vet att Tomas von Brömssens föreställningar sällan är riktigt ”färdiga” i definitiv tajming och känsla förrän några föreställningar in. Det är sådan man kanske får leva med som premiärlejon.