Ibland är det skönt att börja dagen med något lättsamt. Norska filmen ”Beatles” i regi av danske Peter Flinth (”Arn” med flera)  är en nostalgisk söt pärla, som utspelar sig i Oslo på 60-talet. Beatles är drömmen, John, Paul, George och Ringo det ouppnåeliga målet. För de norska gutterna Kim, Seb, Gunnar och Ola i 16-årsåldern är det ändå det mesta samtalsämnet, långt före tjejer… Men de fingrar på sina instrument och de börjar också röra vid unga – och äldre – kvinnor. Vuxenlivet dröjer fortfarande runt hörnet, men närmar sig. Det är en finstämd film och hopp, kärlek, vänskap och ungdom med Oslo klätts av i sin moderna dräkt och fullständigt och häpnadsväckande kastats tillbaka till 60-talet på det mest förtjusande sätt. Född 1956 är det lätt att gilla och minnas, snacken på skolgården, banden som skapades ur fantasin, drömmarna och hur de krossades; jag för att jag var blond, det var ju ingen i Beatles. Jag fick bilda ett eget band senare, men då hade jag färgat håret.

Oslos svar på Beatles.

Danska Susanne Bier viker inte undan för inträngande dramatik. Kanske är hennes ”En chance til” hennes allra starkaste. Filmen som berör tunga ämnen som ett spädbarns död, kvinnomisshandel, postdepression efter graviditet, missbrukarmisär borde fulla skålen till råge med känslor. Men Susanne Bier driver historien med fast, intensiv hand och har skapat en film som äter sig in i sinnena och klarar att styra undan den bottenlösa förtvivlans mot just en chans till. Marie Bonnevie och Nikolaj Coster-Waldau får måla upp hela sitt känsloregister, som de äkta paret med sitt lilla barn. Men missbrukarparet Nikolaj Lie Kaas och May Andersen, hyllad fotomodell, ligger inte långt efter. En hemsk och stark film.

Falsk familjelycka i ”En chance til”

”Kvinnor i for store herreskjorter”, baserad på feministiska Gunhild Øyehaugs roman ”Vänta, blinka”, är en rar norsk film av debuterande Yngvild Sve Flikke. Med humor och värme bjuds på ett antal vitt skilda kvinnorporträtt, som alla vidrör vid varandra – inte alltid utan varandras vetskap. Kvinnofrigörelse och feminism finns som ett spinnande, men inte överskuggande, tema, där uppgörelsen med sig själv är central. Färska skådespelaren Inga Ibsdotter Lilleaas är en sensation som den unga feministiska poeten Sigrid.

Inga Ibsdotter Lilleaas är ett fynd i norska filmen ”Kvinner i for store herreskjorter.

Fredagen avslutas med journalisten och krönikören Ronnie Sandahl, som långfilmsdebuterar med ”Svenskjävel”. Unga svenskan Dino (Bianca Kronlöf, som även är med i festivalaktuella ”Verden vener”) lever ett kollektivliv i centrala Oslo, ständigt på jakt efter jobb och pengar. Hon möter förre tennisproffset Steffen (Henrik Rafaelsen), restaurangägare, rik och försmådd boendes i ett överklassområde med en femårig dotter och en i tonåren. Filmen spelar på ett sedan tidigare givet tema, är därför lite förutsägbar, men Bianca Kronlöf är driven i sin roll som vilsen 23-åring i jakten på identitet och självständighet. Stark och empatisk, fyndig och slagfärdig med ett öga för individer och repliker som de allt för självgoda överklassmänniskorna – eller för all del de jämngamla svenskarna i kollektivet – inte har.