Lisa Lindgren och Carina Boberg har det tufft på jobbet. Foto: OLA KJÆLBY

”Profeten i Västra Götalands län” blev en mindre lyckad föreställning av Sofia Fredéns pjäs på Göteborgs stadsteater. Inte bara för att Peter Apelgren i huvudrollen kollapsade precis efter premiären, utan kanske mest för att detta nyskrivna drama helt enkelt inte höll måttet. Med hennes ”After work”, som nu spelas på Studion på samma teater, är det bättre ordning på scenerna.

Det är ett stramt spelat kammardrama mellan de fem kvinnliga skådespelarna på scen. De gör alla entré i tur och ordning, strikt koreograferat, som ett slags presentation av rollerna, till Julee Cruises låt ”Floating” (minns hennes sång i ”Twin Peaks”), en låt som blir som ett psykotiskt tema i pjäsen.

Alex Tarragüel Rubios scenografi och kostym är enkel och effektiv, precis som Nora Nilssons handfasta regi. Det är ett pressat drama på knappt en och en halvtimme som innehåller maktspel, rädsla och absurd humor med inslag av den jobbutslagning som pågår i Sverige, ja, kanske västvärlden, just nu.

”After work” blir ett drama utan vinnare, men blir i förlängningen en föreställning som väcker frågor och debatt. Det är starkt så och kvintetten Carina Boberg, Anna Granquist, Martina Käll (som ersatt Josefin Neldén efter jul), Mia Höglund-Melin och Lisa Lindgren gör kärva och skarpa porträtt av kvinnorna i hierarkin på en arbetsplats försatt i kris.