HELLMANS DRENGAR

!!!

Lorensbergsteatern, Göteborg (utsålt)

Underhållande Drengar. Foto: KAI MARTIN

Kören Hellmans Drengar firar 20 år i vår och killarna, ledda av Claes Nyström, har som tradition att bjuda på julhyss, -sång, -pyssel och -humor. i år har det blivit ”Mjuka klappar & hårda paket 2014” på Lorensbergsteatern. Något av en tradition det med.

Den nära 60 man starka kören är speciell. Den har sin bas (ja tenorer också) i Allan Hellmans förening för homosexuella, startad 1951. Då, i en tid, när homosexualitet fortfarande var förbjudet, var naturligtvis det här något extra ordinärt och synnerligen djärvt. Just modet är något som Hellmans Drengar har tagit fasta på, för här finns en vilja att ändra på perspektiv, tilltal och förståelse. Ett sätt att ändra på givna normer och därmed göra världen lite större, lite bättre för alla.

Det görs alltså sedan nästan 20 år tillbaka till musik. Det är vackert så.

På scen blir det lika brokigt som kören är. Det är högt och lågt, smalt och brett, väldigt bra och lite mindre dugligt. Men alltid gjort med en förförande charm oavsett om det handlar om sång eller koreografi.

Tillsammans med gästsolisterna Sara Korsgren Norrby och, förre Hellmans Drengen, Markus Gustafsson blir det ett rikt utbud av just allsköns julgodis – inte sällan med körens egna texter till mer kända melodier. När Hellmans Drengar dessutom vinnlägger sig om att skapa annorlunda arrangemang blir det lite extra allt.

Men första akten är vilsen, där sånginsatserna parat (kanske) med nervositet ställer till det. Om det sedan är stärkande glögg i pausen som gör att allt blir så mycket bättre, ska jag låta vara osagt. Men inledningen med Drengarna som alla vill vara Lucia är fantastisk och så fortsätter det med medleyt där jakten på den försvunna skinkan är lika svindlande som miljöer och kostymbytena.

Markus Gustafsson är en skönsjungande ung man, som förstås sticker ut lite extra i glittret. Men även Karl Johan Borg gör så, när han får tillfälle att göra Roxettes ”It must have been love” i en version som minner om Bronski Beats Jimmy Somerville.

Ja, det blir mycket musik och mycket sång. Lustfyllt, men aldrig utan innehåll. För för Hellmans Drengar är det alltid något mer och detta deras evangelium är alltid värt att lyssna på.