kaimartinblog

Det är inte lätt att sälja artiklar. Kanske är min ambition fel. Eller bandets/artistens. Men att tacka nej till Ådalsbandet, som GP, Mölndalsposten och Lira har gjort är inte bara beklagligt. Det är snudd på tjänstefel. Att som Tidningen Ångermanland inte ens drista sig till att svara gör mig både uppgiven och förbannad.

Nu blir det här blogginlägget ingen regelrätt artikel, som det hade kunnat bli för ovan nämnda tidningar. Men Ådalsbandets gärningar är värda att uppmärksammas och jag ska försöka förklara.

Skotten i Ådalen 14 maj 1931 var fatalt nog starten på något viktigt i den svenska arbetarrörelsen kontra politiker och företagsledare. Fyra män och en kvinna dödades av de av militär avlossade skotten riktade mot en demonstration med mellan 3000 och 4000 medverkande för de strejkande i den pågående konflikt mellan sågverksarbetare och bolagsägare. Händelsen avbröts efter att en musiker blåst just eld upphör.

Under pandemin kom idén från barndomsvännerna Lars Bodén och Tony Naima Öberg att fundera på om händelserna i barndomsbygden inte borde skrivas om. Fortfarande 90 år senare var det något infekterat i hemtrakterna, men de som kunde berätta fanns inte längre med. Arvet av händelserna byggde på återberättelser som med tiden skulle komma att glesa ut.

De är sportkillar (Lars Bodén fotboll, Tony Naima Öberg en lovande karriär som ishockeymålvakt som fördärvades av skador som 17-åring), som också förenades i musiken. Lars Bodén kom att hamna i Göteborg där han nu tillsammans med hustrun Annica Svensson driver eventbolaget Appearence, som bland annat bokar artister till Villa Belparcs sommarscen (därav mitt försök att sälja artikeln till GP, och eftersom Lars bor i Mölndal, till Mölndalsposten). Tony Naima är den aldrig sinande kreativitetskällan som komponerar och medverkar med flera andra artister.

Av händelserna 14 maj 1931 blev det inte bara den musikdramatiska föreställningen ”Eldupphör” utan också ett band. Ådalsbandet är med medlemmar från trakten med sångerskan, den karismatiska och starkt inlevelsesjungande Mathilda Lindgren. Alla bidrar med sina musikaliska karaktärer till låtarna som spänner över rock, folkrock, visa med flera genrer till en helhet som är just Ådalsbandet.

”Eldupphör” fick sin premiär 2021 och kom att turnera runt i Sverige (det gör den fortfarande). Den var inte helt okontroversiell. Åtminstone inte i hemtrakterna där bandet drabbades av hot. Som Lars Bodén berättade i en intervju jag gjorde för GöteborgDirekt i samband med att bandet skulle spela på Villa Belparc (läs recension här) i augusti 2022.

– Vi tycker att den historian är angelägen att berätta om. Kanske mest för att vi är uppvuxna i bygden. Men hemma i Ådalen fick vi aldrig lära oss om händelsen, kanske lite grand på mellanstadiet. Men vi har förstått att den är obekväm fortfarande, säger Lars Bodén.

– Vid premiären förra sommaren fick vi, om inte hot, så varningar om att ta upp detta. Folk tycker inte att det är något man ska prata om.

Ådalsbandet värnar om sin föreställning. Att nu få spela just i Ådalen är inte bara speciellt utan också något av en seger. Det är ju bygdens historia, oavsett på vilken sida av konflikten ens familj en gång stod.

Gruppen är verksamma och idoga. De släpper inte greppet om Ådalen och gräver där de står. I jul kommer en julshow i Härnösand.

– Det blir inga skott eller dramer. Men här uppe var det bland de första i Sverige som man hade julgranar i Sverige, säger Lars Bodén.

Det kan också bli något om häxprocesserna för Ådalsbandet. Det är åtminstone något som Tony Naima funderar på.

– Jag bor ju häruppe och det är nära där häxprocesserna skedde. Jag har släktingar som blev drabbade. Men jag vill göra något som inte bara är mörkt och med en ljus framtidsvision.

Han berättar också om hur de jobbar med dragspelsmusik, som en hyllning till genren och trakten, men också till dragspelsgurun Jörgen Sundeqvist, pappa till Ådalsbandets trummis Christian Sundeqvist.

– Vi vill ta den musiken till vår värld och texter, säger Lars Bodén.

Ambitionen har det inte varit fel på. Som försöket att få med Benny Andersson.

– Vi fick svar från hans assistent, förklarar Tony Naima.

– Tyvärr fanns det ingen tid.

Föreställningen ”Eldupphör” finns inte bara som musik på strömningstjänsterna. Det är också en ljudbok, som bland andra journalisten och författaren Grzegorz Flakierski är inblandad i.

– Jag tror att vi är först med att släppa musik som ljudbok, säger Tony Naima.

”Eldupphör” stannar inte vid konserten den 14 maj i Lunde, utomhus vid Folkets hus i Ådalen. Dagen efter spelar bandet i Sollefteå, Järvsö (17/5) och Borlänge (18/5).

I början på mars hade gruppen premiär i Narvik på sin nyskrivna musikdramatiska föreställning ”Byen som forsvant” (läs recension här) om Narviks tillblivelse. Kanske inte ett gräv där de står, men ett uppdrag som lockade efter att Vinterfestuka i Narvik hade fått upp ögonen för Ådalsbandet då Lars Bodén, Tony Naima och Mathilda Lindgren gjorde en komprimerad version av ”Eldupphör” på Utbudsdagarna i Luleå i september 2022.

– De gillade att det var poplåtar som ingick i berättandet, förklarar Tony Naima.

Inte bara kontakt togs utan senare även kontrakt skrevs. En ny musikdramatisk föreställning skrevs, som då ”Byen som forsvant” hade premiär mottogs med öppna famnen av både publik och press. Förhoppningen är att få spela den fler gånger. Lättare sagt än gjort, då de medverkande norskamusikalstjärnorna Jardar Johansen, Mari Lerberg Fossum och Niko Valkeapää har sina späckade scheman att förhålla sig till.

Men helt klart är att föreställningen är värd en större publik och varför inte på svenska scener…? Narvik är ju ett slags navelsträng till Kiruna där järnvägen städerna emellan har varit och är viktig. Den nordnorska hamnstadens betydelse för svensk export av svensk järnmalm går inte att nog att belysa.

– Våra föreställningar går att packa ned och packa upp. Vi vet att Musik i Nordland i Norge jobbar på en turnévända, säger Lars Bodén.

Men först ska skotten i Ådalen eka igen i ”Eldupphör”.

Ådalsbandet:

Christian Sundeqvist, slagverk, Lars Bodén, gitarr och sång, Stefan Wingefors, klaviatur, dragspel och sång, Patrik Grundström, bas och sång, Josef Eriksson, gitarr och sång, och Tony Niama, gitarr och sång.

Man kan göra marknadsföring mer eller mindre bra. Så kan man också göra den väldigt speciellt och underhållande.

Som Orup.

Just nu håller han hov på Rival i Stockholm med sin enmansshow ”Orup bara” (läs min recension här). Han har ett tiotal konserter/shower kvar innan det är dags för sommarvila. Men han ska ju också angöra Göteborg och Draken Live med ”Orup bara”. Uppgifter som ni läsare av min blogg kunde ta del av i höstas då detta presenterades nyhetsmässigt (läs här).

Det är en alldeles strålande show som denna både publikfirande och folkkära artist gör. Med låtlistan fylld av favoriter – både egna och publikens – tillsammans med anekdoter blir det en kväll sen att glömma.

I måndags – 22 april – bjöd han på något annorlunda. Nja, kanske var det inte Orups spontana idé, utan mer Krall Entertainment som ligger bakom evenemanget. Och kanske var är det krasst så att annonseringen inte har räckt, inte heller det jag skrivit eller mina journalistkollegor har gjort för att försäljningen ska skjuta fart. Eller kanske är det bara så att lite extra publicitet inte ska skada för att göra de 35 spelningarna i Göteborg till fler.

För 19 september går startskotten för ”Orup bara” och sedan är det showtime fram till jul.

Nå… nu valde Orup att bjuda upp för sina fans med en speciell tur. En exklusiv, entusiastisk skara hade bjudits in att åka en veteranvagn från Drottningtorget mot Järntorget. Vagnen från Spårvägssällskapet Ringliniens samling tog turen mot Brunnsparken, uppför Avenyn, mot Korsvägen och vidare mot Sankt Sigridsplan. Där klev Orup på för att vara snar till underhållning. Under en kvart av färden mot Järntorget (tillbaka till Valand, Vasagatan upp, genom Annedal till Linnéplats för att vända och sedan mot Järntorget för avstigning för samtliga) bjöds det på ett axplock av dels det som skulle spelas på i biblioteket på hotel Draken, dels det som finns med i showen.

Det är fascinerande att höra hur hans låtar sitter. Allsången må vara blyg på vagnen, men publiken kan hans sånger utan och innan.

Orup bjussar. Med sin peepshow av ”Orup bara” visar Orup att hösten i Göteborg kommer bli kul. Foto: KAI MARTIN

Väl på hotel Draken blir det mer av låtvaran och av den show som komma skall. Han har hunnit med ett klädskifte (han har en outfit för varje show) och på scen står hans två gitarrer och en flygel. Det blir förvisso en afterworkshow med en publik som denna måndagseftermiddag kanske är en smula tillbakalutad, så som specialinbjudna gäster pläga vara. Men Orup försitter inte chansen. Han utmanar, charmar och visar att det här är inget man ska missa.

Det blir en knappt timmes konsert med guldkorn ur ”Orup bara”. En aptitretare för det som komma skall i höst. Det smakar redan bra.

Orup, peepshow av ”Orup bara” (premiär Draken Live 19 september), biblioteket hotel Draken 22 april 2024. Låtlista:

1. Är du redo?
2. MB
3. Stanna hos dej
4. Sjung halleluja (och prisa Gud)
5. Reg hos mej
6. Stockholm
7. Trubbel
8. Jag blir hellre jagad av vargar
9. Då står pojkarna på rad
10. Magaluf
11. Upp över mina öron
12. Min mor sa till mej
13. Det gör ont (extranummer)