Teater:
BROKEBACK MOUNTAIN

Novell som blir film som blir pjäs. Samuel Astor och Malte Gårdinger spelar kärlekskranka cowboys i uppsättningen av ”Brokeback Mountain” på Intiman i Stockholm. Foto: NADJA SJÖSTRÖM
Av Annie Proulx novell från 1997 blev ”Brokeback Mountain” en svindlande – Oscarsbelönad – film 2005, som i sin tur blev en pjäs signerad dramatikern Ashley Robinson. Adderad med kompositören Dan Gillespie Sells musik fick texten en delvis annan ton vid premiären i London 2023. Något som regissör Sara Giese via William Spetz översättning nu ger liv åt på svenska på Intimans scen i Stockholm.
Av filmens svepande panoramalandskap i Wyoming har scenografen Johanna Mårtensson skickligt skalat ned scenrummet till något mer rustikt. Lastpallar skiftar miljön, en lägereld tänds och slocknar, ett tält reses för att skapa skuggspel, som i sin tur driver handingen framåt.
Vi rör oss mellan 1963 och tjugo år framåt. Mötet mellan de cowboyande fårahedarna på en ranch ute i ingenstans, Jack Twist (Samuel Astor) och Ennis del Mar (Malte Gårdinger). Den förstnämnde som vurmar för rodeolivet, att utmana frustande tjurar, som sargar hans kropp. Den han inte är överens med. Den sistnämnde ordkarg, som flyr känslorna för livet på ranchen, flyr smärtan av förlusten av sina föräldrar. Som sparar pengar för giftermålet med Alma (Julia Sporre). Så de unga männens möte. Hur de den där sommaren 1963 oresonligt dras till varandra i en vild lek av ungdomlig kärlek och oförlöst lust. Det mest förbjudna. Unga homosexuella män i en machomiljö. ”Jag är inte bög”, säger Ennis del Mal i en fladdrande ursäkt till kommentar efter den första natten. Båda vet att det inte är sant. På håll, genom en skarp kikare, håller ranchägaren Joe Aguire (Simon Norrthon) koll. Kärleken får aldrig vara fri.
Livet blir aldrig enkelt för de unga tu. Giftermålet med Alma blir av för Ennis del Mar. Två döttrar kommer raskt och den ihållande fattigdomen präglar vardagen. Jack Spetz drar till Texas, gifter sig med Lureen (även den rollen spelad av Julia Sporre) och får en son.
Åren går, avstånden håller männen ifrån varandra, men efter fyra år kommer mötet som för oresonligt för dem samma igen. De lämnar sina familjer för ”jakt” eller ”fiske”. Bleka ursäkter för deras kärleksrendezvous.
Texten bjuder in till en allt annan än enkel kärlekshistoria. Den vittnar om hur skoningslöst dömd samkönade relationer var/är i en miljö som är stöpt i normer och mansideal. En pöbels domstol kan lätt urskillningslöst gå till attack med en lynchning med dödlig utgång. Det ständinga hotet mot den drivande, spirande, aldrig sinande viljan att älska med den man älskar. Det farliga, förbjudna, det nödvändiga.
Detta i kontrast att vara en god make, leva för sina barn, sin fru och samtidigt leva med tvivlet på sig själv.
Det kräver sin nerv i en pjäs, som dessvärre inte spänns till en önskad vibrerande, intensiv tråd.
Malte Gårdinger och Samuel Astor kämpar med sina roller, men kärleksakterna blir mest brottningsmatcher. Det intima blir inte så skört, att man håller andan. Passionen hålls på avstånd. Man anar katastrofen, det hotande avslöjandet. Men drabbas inte riktigt av det.
Som skuggfigurer agerar de skickliga musikerna, som ger Dan Gillespie Sells musik finstämt liv. Jill Johnson sjunger med en närvaro, som är både självklar och fylld av inlevelse. Men hon glömmer av att hon inte är på scen i egenskap av sångerska på en konsert utan del av en pjäs. (Hon får senare några repliker, som landar väl utan att ge några större avtryck.) Både Simon Norrthons och Julia Sporres roller – ranchägaren Joe Aguire, handlaren Bill och Jacks pappa respektive Alma, Lureen och servitris – blir i marginalen. Nödvändiga för handlingen, men staffagefigurer svåra att gestalta.
”Brokeback Mountain” är, trots anmärkningarna, en nödvändig pjäs. Precis som publiksuccén ”Torka aldrig tårar utan handskar” på Göta Lejon i Stockholm (läs recension här) och ”Cross” (läs här) på Backa Teater. Uppsättningar som skildrar samkönad kärlek och hur, fortfarande, dömande omvärlden är för den. Som om kärleken och lusten i sig inte är komplicerad nog. I en samtid med krympande förståelse och tolerans behövs ”Brokeback Mountain” mer än någonsin.
”Brokeback Mountain”, Intiman, Stockholm. Premiär 19 november 2026. Spelas till och med 30 januari.
Manus: Ashley Robinson baserad på en novell av Annie Proulx (1997), som senare blev film (2005).
Regi: Sara Giese.
Svensk översättning: William Spetz.
Scenografi: Johanna Mårtensson.
Musikaliskt ansvarig: Göran Eriksson.
Ljusdesign: Jonathan Winbom.
Ljuddesign: Magnus Larsson.
Kostymdesign: Pamela Nakaabale.
Peruk- och maskdesign: Elin Gradin.
Koreograf, slagsmåls-/intimkoordinator: Dan Andersson.
Sånger av: Dan Gillespie Spells.
”Mrs Twist’s theme”/”Jack’s theme” av Göran Eriksson.
Orkester: Jill Johnson (sång, akustisk gitarr och munspel), Göran Eriksson (kapellmästare, pedal steel, akustisk gitarr, dobro, munspel och sång), Patrik Hjerling (kontrabas och sång), Janne Robertsson (trummor och slagverk) och Charlotte Centerwall (piano, akustisk gitarr, elgitarr, munspel och sång).
I rollerna: Malte Gårdinger (Ennis del Mar), Samuel Astor (Jack Twist), Simon Norrthon (Joe Aguire, Bill, Jacks pappa), Julia Sporre (Alma, Lureen, servitris) och Jill Johnson (Sångerskan, Jacks mamma).