Min fru är egentligen inte riktigt klok. Inför vår 10-åriga bröllopsdag vaknar jag vid ett-tiden av att hon inte ligger bredvid mig. Istället är hon där jag lämnade henne, i sin syateljé, med stängd dörr för hemligheter som jag inte ska bli varse. Först halv tre kommer hon och smyger ned i sängen, kommer nära och snart hör jag hennes andetag som skvallrar om att hon fallit i djup sömn. Snusandet tar över mot symaskinens intensiva ljud; också jag kan somna.

Hon är hängiven sitt uppdrag, Z. Nu fick hon en idé som hon ville förverkliga och jag skulle hållas utanför till det var dags att presentera. Så var det för tio år sedan, då vi skulle ingå det äkta ståndet. Hon ägnade hela dagen (läs dygnet) den 21 september till att sy sin brudklänning. Jag? Jo, jag gick på lokal för en premiär på Kajskjul 8, Jerry Williams.

Tio år. Firar tio år som gifta. Foto: JONAS EKLÖF

Egentligen hade jag inte tänkt att gifta om mig. Mitt tidigare äktenskap varade i 15 år och jag tyckte att det fick räcka. Men Z är Z och inte vem som helst. När hösten 2011 blev svår för oss båda av olika anledningar var kärleken ändå stark och varför inte manifestera det, låta mörkret trängas undan av ljuset. Jag bad om hennes hand 111213, det vill säga på Luciadagen, fick ja i en sjukhuskorridor på Sahlgrenska klockan 14.15… ja, kanske till och med tickade sekunderna över till 14.15 och 16 innan svaret kom som en viskning, ändå så tydlig och tveklös. Ja.

Vi gifte oss vid en ceremoni nere vid kajen nedanför det som då var Novotel och nu heter Waterfront. Släkten var samlad om 35 personer denna gråmulna septemberdag med regnet hängandes, men tack och lov dröjandes, över våra huvuden. Kikar man nu på bilderna ser man personer som inte längre lever, några som försvunnit in i dimman på grund av alzheimers; tio år rör på dig och förändrar så mycket. Borta är Z:s pappa, min pappa, min älskade kusin, Z:s väninna, hennes man… Men vi är kvar. Minnet av bröllopet lever starkt. Festen vi hade på Novotel efter att vi ätit middag med de närmaste. Hur fint hotellet arrangerade lokalen med först ett mindre rum och sedan öppnade upp för våra gäster, hur baren rullades in, hur musiken – fixad genom vännen PO – drog igång efter att vi dansat bröllopsvalsen till Melody Gardots ”Our love is easy” (så vacker – lyssna), en stund för oss mitt i det stigande bruset av festdeltagare, trots att Z:s storasyster bröt dansen – och vår magiska stund – för en ”riktig” bröllopsvalslåt (vår vann slutligen).

Deep within your heart, you know it’s plain to see
Like Adam was to Eve, you were made for me
They say the poisoned vine breeds a finer wine
Our love is easy

If you ask me plainly I would gladLy say
I’d like to have you round just for them rainy days
I like the touch of your hand, the way you make no demands
Our love is easy

Oh our love is easy
Like water rushing over stone
Oh, our love is easy, like no love I’ve ever known

Physically speaking we were made to last
Examine all the pieces of our recent past
There’s your mouth of tears
Your hands around my waist
Our love is easy

Every time we meet it’s like the first we kiss
Never growing tired of this endlessness
It’s a simple thing, we don’t need a ring
Our love is easy

Our love is easy
Like water rushing over stone
Oh, our love is easy, like no love I’ve ever known, oh oh oh

Our love is easy
Like water rushing over stone
Oh, our love is easy, like no love I’ve ever known

Deep within your heart, you know it’s plain to see
Like Adam was to Eve, you were made for me
They say the poisoned vine breeds a finer wine

(Melody Gardot)

Då och nu. Foto: JONAS EKLÖF

Vi hade fått sviten; då vi bokade var vi modesta. Ett rum med fönster mot älven räckte. Men min väninna, som jobbade på hotellet då, tyckte annorlunda. Separata badrum att göra sig i ordning på, en dekorerad säng att sova i; vi var i sanning bortskämda i vår lycka.

Z och jag har alltid varit noga i vår relation, att hylla kärleken, se varandra, fira om så det lilla och göra en grå vardag till fest. Nu firar vi tio år som gifta. Hade någon idé att resa bort, men det stannade vi att fira med våra barn med respektive och barn med middag på kvällen. Kanske skulle vi vakna vid hotellet vid älven…? Nej, vi nöjde oss med frukost där och efter att den inmundigast hade vi stämt möte med fotografen från då, Jonas Eklöf, som nu skulle ta bilder på oss som en reflektion av de tio år som då. Vädret var som av en slump ungefär detsamma; den blå himlen vek undan för gråa moln, som gav en dramatisk kuliss och goda förutsättningar för fotograferingar på kajen.

Vi är kära i varandra. Det är fint att vara nära den man älskar och ville leva livet med.

Vi hade pratat om att göra ett förnyat löfte. Ceremoniellt blev det väl inte riktigt så. Men tio år till…? Nej, det räcker inte. Mer än så vill jag. För alltid vill jag. Till döden skiljer oss åt. Hand i hand, kind vid kind, kyss vid kyss. Tack för dig. Tack för oss.

Still crazy after all these years. Foto: JONAS EKLÖF

Fortsätt när mörkret kommer och allt gör ont
Fortsätt som ett höstlöv i vårens första flod
Som ett hjärta som vägrar sluta slå
När varje bön gått åt, fortsätt
När jag fallit tungt
På ditt minnes skrothög
Hitta mig när som helst
På samma gator som Cederhök

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar

Fortsätt när de lynchat sista hoppet
Fortsätt när allt du levt för räknats ut som ett skämt
Där under träden, bakom stängslet
Finns en stig för dig, fortsätt
När du blir gammal
Och när du somnar
Med det sista de sa i din dörr
”Håkan, du var bättre förr”

Blitt sparkad runt några gånger
Som en del måste bli
För att fatta vad som betyder nåt
Och vem som går att lita på
Men när du var med mig
Musiken slutade aldrig
Du bara får mig att hänga, hänga kvar
För jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Säg det, säg det, säg det igen

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Ljug för mig, ljug för mig

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Ljug för mig, ljug för mig

Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än
Fortsätt ljug, precis så, för mig

Jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

Och jag tror
När vi går genom tiden
Att allt det bästa
Inte hänt än

(text: Håkan Hellström)

Fortsätt. Fortsätt. Foto: JONAS EKLÖF