Konsert:

STING

!!!

Trädgårdsföreningen, Göteborg.

Publik: Slutsålt.

Bäst: Otippat men ”Seven days”.

Sämst: Han såg ut att ha lite bråttom hem.

Fråga: Hur många i publiken vet vad ”Every breath you take” handlar om…?

Jag har haft mina ups and downs med Sting. Från 70-talets vurm för the Police, den synnerligen effektiva trion med Sting, bas och sång, gitarristen Andy Summers och trummisen Stewart Copeland, genom hans tidiga solokarriär över någon Scandinaviumkonsert (20 år sen? 30 år sen?) då han fick klockorna att stanna till den rätt förtjusande duetten ”Little something” med Melody Gardot förra året.

I stort är jag inte avog mot hans musik. Ibland till och med tvärt om. Hans ”If you love somebody set them free” är, förutom en svängig och catchy låt, ett riktmärke för mig. Man äger ingen: älskar, men ge frihet. Men det kan också smyga in sig ett slags självgodhet i hans musicerande och en arrogans från scen (de gånger jag har sett honom). Samtidigt var han tidigt ute att stötta Amnesty och jobba för regnskogens bevarande. Jo, komplext ur min synvinkel beträffande den Polarprisade (2017) artisten.

När han med band kommer till Trädgårdsföreningen är det inte bara en konsert som är två år försenad. Det är också Europapremiär efter en serie konserter i Las Vegas. Senaste 18 juni, så han har väl inte helt lyckats landat i Greenwich Mean Time. Å andra sidan, ska han starta sin Europaturné så är det väl i det mest engelska som Lilla London har att erbjuda: Trädgårdsföreningen. Det var snudd på tweedtvång, men mer avslappnad klädsel bjöds i parken.

Trots förmodad jetlag startade Sting med öppna famnen. ”Message in a bottle”, ”Englishman in New York” och ”If you love somebody set them free” samlar liksom både the Police och den tidiga solokarriären. Det i sin tur öppnar upp publiken, som genast låter sig slutas i brittens famntag. Det är ett grepp han inte släpper under den 20 låtar långa konserten.

Tillsammans med bandet – Dominic Miller (gitarr), Zach Jones (trummor), Rufus Miller (gitarr), Kevon Webster (keyboards) and Shane Sager (munspel) plus sångarna Melissa Musique och Gene Noble – blir det en konsert med både spänn- och svängvidd.

Sting är, sina 70 år till trots (det nya 50…?), fräsch och med en kroppsvikt och utseende som inte mycket har förändrats under de senaste 30 åren. Sak samma om hans röst. Visst, han kanske inte kan pressa sig lika högt som under the Polices glansdagar. Men han kan sjunga med emfas. Och spela! Med den fantastiskt slitna Fender Precisionsbasen från 1954 leker han fram sina låtar med lätthet, gung och effektivitet. Han släpper inte greppet om den (såg jag någonsin den stämmas om…?) förrän i avslutande ”Fragile” då han byter till akustisk gitarr.

Ja, spännvidd på konserten. Så the Polices reggaepop med rockjazzen från solokarriären. Ja, in i den arabiskt doftande ”Desert song”. Ibland blir det uppvisning, en lärare i jazzrock som vill briljera. Men oftast är det en konsert som underhållande – och smärtfritt – flyter på. När han bjuder in publiken till handklapp på polyrytmiska ”Seven days” blir det inget haveri, utan en skön förening av musikernas kunnande och publikens taktfasthet. Snyggt.

Sting 2022 känns oanfrätt av tidens tand. Men angelägen…? Nja. Jag kan sakna den vassa eggen. Som om musiken betydde något mer än bara underhållning. Nu blir det Sting utan sting. Helt ok, för all del.

Och kändes det inte som han hade bråttom därifrån…? Låtlistan – med några undantag i stort sett som under Las Vegas-showerna – blev en låt kort jämfört med tidigare konserter. Dessutom kom han snabbt in för extranummer. Så fort att publiken knappt hunnit applådera färdigt

Låtlista, Trädgårdsföreningen, Göteborg, 21 juni 2022

1. Message in a bottle
2. Englishman in New York
3. If you love somebody set them free
4. Every little thing she does is magic
5. If it’s love
6. Loving you
7. Rushing water
8. Seven days
9. Fields of gold
10. Brand new day
11. Shape of my heart (gästsång Gene Noble)
12. Wrapped around your finger
13. Walking on the moon
14. So lonely (med inslag av Bob Marleys ”No woman no cry”
15. Desert song
16. King of pain
17. Every breath you take
18. Roxanne (extranummer)
19. Driven to tears (extranummer med Joe Sumner – Stings son, som också värmde upp inför spelningen – på gästsång)
20. Fragile (extranummer – Sting på akustisk gitarr)