Jeanette Bergenstav: Syndoffer (Norstedts)

Journalisten Jeanette Bergenstav deckardebuterar för en vuxenpublik med thrillergripande ”Syndoffer”. Här handlar det om hennes alter ego, frilansjournalisten Jennifer Sundin – precis som författaren själv med grava höftproblem efter förlossningar – som hamnar mitt i händelsernas centrum. Gullbergs kaj och Torslanda är platserna där det mesta utspelar sig och Jeanette Bergenstav vet hur man skruvar till en intrig och backar inte för blodtörst, våld och ständiga förvecklingar. ”Syndoffer” är en kittlande thriller, den första i en serie, som kramar skiten ur läsaren från start till mål. En snygg cliffhanger bjuder in läsaren även till nästa del i boken. Personligen kan jag knappt vänta.

Tony Fischier: I mästarens skugga (Lind & co)

Med debuten ”Mannen som försvann” satte Tony Fischier inte bara tonen utan också ribban för sitt författarskap. Även han är journalist och har ett skarpt öga för både intriger, detaljer och levande personporträtt. Kriminalkommissarie Niklas Ragnvik är återigen i huvudrollen precis som privatdetektiven Maxine Adlerkrantz, som inte står Lisbet Salander långt efter. Med ”I mästarens skugga” blir Göteborgs konstmuseum en raffinerad skådeplats för nära nog det perfekta brottet, men också för ett mord. Göteborg i övrigt tjänar som palett i den gastkramande historia, där Tony Fischier återigen visar hur slipstenen ska dras för en vass thriller.

Åke Edwardson: Det trettonde fallet (Albert Bonniers förlag)

Åke Edwardson är något av en nestor inom svenskt kriminalförfattarskap. Från den inledande serien om kriminalkommissarie Erik Winter har han gått från bestialiska mord till mer eftertänksamhet och inte lika mycket splatter. En fördel, tycker jag. Åke Edwardson är en strong författare, som både vet hur man bygger en story och en skarp mening. Med sin trettonde bok i Erik Winter-serien är han än mer nedtonad än tidigare. En kommissarie som nästan motvilligt vill utföra sitt uppdrag. Erik Winter är mollanstruken, men så är också den värld han vistas och arbetar i. Hans drömmar förblir drömmar. Tomten ute vid Amundön förblir obyggd. Relationen med hans hustru knackar. Han fastnar i sina tankar i den spatiösa lägenheten vid Vasaplatsen. Men skruvar samtidigt vidare på sin lösning av ett oväntat fall mot den inte helt givna upplösningen. ”Det trettonde fallet” är inte Åke Edwardsons starkaste roman i serien, men habil och han är fortfarande driven i sitt författarskap.

Stina Flodén: Nu dör vi (Bok fabriken)

Åter en debutant. Åter igen en nyboren Göteborgsförfattare. Återigen med thrillerberättandet som redskap, precis som de ovanstående kollegor. Men Göteborgsboende Stina Flodén placeras sin handling i Mariestadstrakten. Inte heller hon vilar på hanen. Redan i inledningen mördas huvudrollsinnehavaren Camilla Stensjös man brutalt. Polisen famlar i mörkret över vem som är gärningsmannen, tvivlar på Camillas vittnesmål och hennes dunkla förflutna flyter sakta upp till ytan. Stina Flodén vet väl hur man väver en spänningsväv. De 300 sidorna dansar iväg i den väl författade och snabbt gripande historien. Även här bjuds det på en cliffhanger av rang. Självklart. Stina Flodén har en hel serie om Camilla Stensjö i beredskap. Tack för det.

David Armini: Röda siffror (Ekström & Garay)

Hovås, överklass, rikedom, ärvda pengar, drömmen om snabba cash, ond, bråd död… Jo, ingredienserna känns igen, så när som på Hovås, då. Rikemansområdet söder om Göteborg med Sveriges äldsta golfbana och en taxeringskalender som skvallrar om boende med goda finanser. Så, ja, varför inte, som David Armini väva in just Hovås i sin berättelse. ”Röda siffror” är en thriller, men i lite lägre tempo än ovan nämnda romaner. En aning mer omständligt och inte lika gena vägar i berättandet som kollegorna. Men ”Röda siffror” är ändå inte dum med en desperation i relationer, som skapar avgrunder mellan både familjer och vänner. Och, nej, borgarklassens diskreta charm är inte heller här speciellt charmig. Snarare kall och avslagen som bortglömd, öppnad champagne.