Revy

MÖLNDAL INTE HELT HUNDRA – en revy att räkna med

!!!

Mölndalsrevyn, Kulturhuset Möllan, Mölndal

Bäst: ”Pengafällan” ligger i tio i topp av det jag sett på Mölndalsrevyn under dryg 20 år.

Sämst: Teknikstrul med mikrofonerna är aldrig klädsamt.

Fråga: Finns det verkligen så lite av nyhetsvärde i Mölndals stad att man inte kan spinna fler nummer av det…?

Som så många andra revygäng fick också Mölndalsrevyn se sin tänkta premiär i början av januari ryka all världens kos. Men ge upp? Nej, det gör aldrig detta smittsam roande gäng. Dessvärre kom premiären först 25 mars och därefter trist få speltillfällen. För min del kom annat emellan just vid premiären, så det fick bli först nu.

Mölndalsrevyn är ett entusiastiskt gäng, som sällan gör något dåligt. Det är nu mer också ett rutinerat aktörer på scenen med Karin Mickelbo och Lena Gustafsson som underbart galna primadonnor, som aldrig verkar sluta njuta av att stå på scen.

Det är också deras kärringar som både drar de största lasset, men också de största skratten. De kan, de vet, det gör varje stund på scen till en njutning.

Men färskingarna Manda Strid Bomander (tre säsonger) och Sara Sanzén (sedan 2016) står inte långt efter. Den förstnämnda är i musikalklass, klarar sin sång med bravur och koreografin med stil, finns med i revyns skrivargrupp. En talang att hålla hårt i för Mölndalsrevyn. Så också med Sara Sanzén, som med sina torra karaktärer, har både botten och humor. Hennes ”Möllans fria teater” med hela ensemblen är alltid en favorit, men i år långt mycket bättre än tidigare. Här bjuds, fiktivt, Per Andersson in (länge en given aktör i Mölndalsrevyn) i berättelsen och musikalen baserad på musik från ”Mamma Mia!”. Det blir både överraskningar och en skrattfest. Jag säger ”Pappa Pia!”, så får ni lista ut intrigen själva.

Som alltid binds sketcherna samma med en ramberättelse. Nu från Mölndals kommunkontor och politikerna från de olika partierna som både ska hålla sams och driva Mölndals stad framåt. Nu med en idé om ett påhittat jubileum. Dessa återkommande sketcher skiftar i kvalitet, men för mycket politik blir heller aldrig riktigt roligt i revy sammanhang.

Märkligt är också att en kommun av Mölndals dignitet saknar nyheter att hänga upp denna nummerrevy på. Nog måste det väl där gå att skaffa en större lokal förankring…?

Men det finns fina toppar, som gör Mölndalsrevyn till en ytterst roande tillställning. Nämnda ”Möllans fria teater” precis som Mickelbos och Gustafssons kärringar. Men också ”Organiserad brottslighet”, där MC-klubben från Kållered får problem med både fackavtal och vabbande. Bäst för kvällen är ändå ”Pengafällan”, David Johansson Axbergs nummer där ”Lyxfällan” vänds ut och in. Strategiskt sparsamme ynglingen (Anton Nordin) uppmanas av programledaren (Lars Magnus Larsson) att spendera mer och mer oförsiktigt. Listigt och vansinnigt roligt med en klang av mörk botten. Skickligt och ett nummer som hamnar i tio i topp från vad jag sett och hört under drygt 20 år med Mölndalsrevyn.

Så 2022 roar Mölndals revyn. Men oroar en smula också. Jag tycker helt enkelt att man måste spetsa ramberättelsen, om den nu är viktigt, en del. En kritik jag vill minnas att jag haft förut.

Mölndalsrevyn (premiär 25 mars, spelas till och med 15 april).

Regi och bearbetning: Erik Ståhlberg

Med: Manda Strid Bomander, Lena Gustafsson, Lars Magnus Larsson, Karin Mickelbo, Anton Nordin, Henrik Nyström, Elisabeth Petersson och Sara Sanzén.

Orkester 99,9: Andreas Nordanstig, kapellmästare, keyboard, gitarr, Bengt Bengan Holm, trummor, Janschie Börjesson, gitarr, och Börje Nilsson-Mäki, bas.