Fars

LILLA FRANSYSKAN

!!!

Kvartersscenen 2lång.

Publik: utsålt.

Av: Marc Camoletti.

I rollerna: Frida Sundström, Johan Carlberg, Magnus Hjelm, Sofia Henningsson och Tobias Rosén.

Regi: Åsa Gustafsson.

Översättning från originalmanus: Johan Carlberg, Magnus Hjelm och Tobias Rosén.

Bäst: Högt, drivet tempo med ständiga förvecklingar.

Sämst: Första akten är för lång.

Fråga: Hur är det möjligt att fars kan fortsätta koka utmärkt, underhållande soppa på en spik (läs otrohetsaffärer)…?

Franskschweiziska dramatikern Marc Camoletti (1923–2003) hade även italienska rötter. Bara i sitt ursprung kan man alltså ana förvecklingar värdig en farskonstnär, något som ju kom att bli hans signum. Bland succéerna finns ”Boeing-Boeing” (1960) och ”Dubbel trubbel” (”Pyjamas pour six” 1985) , som jag senast såg med bland andra Thomas Petersson och Birgitta Rydberg på Lisebergsteatern 2018. Rörigt och roande då. Med ny titel på samma fars blir resultatet lika rörigt och och lika roande.

Kvartersscenen 2lång bjuder upp till en föreställning i rasande fart, som aldrig tappar tempo och aldrig förlorar det tillknölat humoristiska.

Här har man valt en twist i det sedvanliga otrohetsaffärerna, som alltid desperat ska försöka döljas, mellan man och hustru med lite homohumor. Krystat? Måhända. Men det funkar. I en tid då skratt behövs, och kan vara förlösande, är det svårt att inte skratta rätt ut åt dårskapen i intrigerna som rör ihop denna fullkomligt galna farssoppa.

Ja, här springs i dörrar. Ja, här är missförstånden i legio. Ja, här är desperata lösningar en väg ut utan att vara lösningen.

Ensemblen (Frida Sundström, Johan Carlberg, Magnus Hjelm, Sofia Henningsson och Tobias Rosén) njuter uppenbart av sin stund på scenen. Det är driven replikföring, snabba scenvändningar, slapstick, , stora gester, mimik och överdrivna känslor som passar för en fars.

Inte en lugn stund, alltså. Jo, första akten är för lång. Men totalt sett har ”Lilla fransyskan” stort underhållningsvärde på en liten kvartetsscen i närområdet (Linnéstaden) med sin absurda fars, i motsats till den grymma verkligheten inte så hemskt långt ifrån där vi bor.