Teater:

IDLAFLICKORNA

När Kristina Lugns ”Idlaflickorna” hade premiär för knappt 30 år sedan var det i ett kammarspel för två. Nu, 2021, har denna hennes pjäs växt betydligt. I Mellika Melouanis Melanis regi har nya visioner klätts i storvulen dräkt med en imponerande skara kvinnor – och en man – på scen. Det handlar om närmar 60 personer på scen i denna djupt imponerande uppsättning, som pendlar mellan stort allvar, underfundig lugnsk humor, spetsfyndigheter, drabbande självklarheter och ren och skär ångest.

Underhållande? Ja, från den inledande scenen, semesterparadiset vid Gardasjön, pool- och relaxavdelningen till finalens mörka klang.

Mellika Melouanis Melani har inte sparat på krutet. Hon har kryddat Kristina Lugns repliker med strofer från andra dikter av Lugn. Har haft en dialog in i det sista med den folkkära författaren/poeten fram till hon gick bort i maj förra året. Hennes kraft, humor och svärtade satir löper med kraft genom Stadsteaterns ”Idlaflickorna”. Med Bengt Gomérs fullödiga scenbygge, de massiva körerna från sångensemblerna Mara och Ymna som sjunger Andreas Tarrodis nykomponerade musik, och orkestern – trion med kapellmästare Tove Darelid, Malin Almgren och Rebecka Tholerus – är det helt enkelt en uppsättning som skapar uppmärksamhet, kräver uppmärksamhet och som ger tillbaka så mycket.

Anna Bjelkerud, Victoria Olmarker och Caroline Söderström är tre kvinnor i skilda åldrar men alla gifta med Herrman (herr Man, om man så vill). Devota kvinnor som spillror på spa, slutkörda, oälskade, suktande, positionerande, drivna, starka och svaga i samma andetag. Kanske är de en och samma människa i olika skeende i livet. Kanske är de bara av slumpen i relation med en Herman var för sig. De söker sig till varandra under en laddad semester där olika skeenden av vardagsliv/-slit blottas i all osjälvständig glans.

”Idlaflickorna” är en pjäs med tyngd och drabbande humor så svart att den är svår att tvätta bort. Scenen med den berusande väninnotrion är gjord med smärtande igenkänningsfaktor och gestaltad med precision av Anna Bjelkerud, Carolina Söderström, Victoria Olmarker (som för övrigt är lysande föreställningen igenom). Bara någon scen innan har de sexigt utmanande – och överdrivet – frontat en masscen med hela ensemblen i koreografi till Britney Spears ”… baby one more time”.

Kontrasterna saknas inte, med andra ord. Egentligen är det inte mycket alls som saknas i denna svindlande och drabbande uppsättning som har extra allt. Det här är en av de mest omtumlande uppsättningar som jag har sett på Göteborgs stadsteater på många, många år.

Idlaflickorna, Göteborgs stadsteater, premiär 10 december 2021

Av: Kristina Lugn.

Regi/bearbetning: Mellika Melouani Melani.

Scenografi/ljus: Bengt Gomér.

Koreograf: Ambra Succi.

Kostym: Mellik Melouani Melani.

Mask: Maria Agaton och Alexandra Wernersson (praktikant).

Ljud: Daniel Johansson och Kent Olofsson.

Videodesign: Per Rydnert.

Kompositör, kör: Andreas Tarrodi.

Kompositör och musikalisk ledning: Kent Olofsson.

Kompositör till ”Nu mår jag mycket bättre”: Benny Andersson.

Samtliga texter: Kristina Lugn.

I rollerna: Anna Bjelkerud, Carolina Söderström, Victoria Olmarker, Elina Høyer och Christian Brandin.

Statister: Ulla Holm, Birgitta Karlsson, Marianne Larsson, Pernilla Mårtensson, Gunvor Ragnar, Margaretha Sidorson och Nahideh Zandjanchi.

Musiker: Tover Darelin (kapellmästare, klaviatur, trumpet), Malin Almgren (trummor, sampling pad), och Rebecka Tholerus (elbas, kontrabas).

Vokalensembler: Mara och Ymna under ledning av Johanna Thür.

Caroline Söderström, Anna Bjelkerud, Victoria Olmarker.