Show

RÄKHÄST med Per Andersson

!!!!

Lorensbergsteatern, Göteborg.

Publik: Stor och road.

Bäst: Per Andersson med Lisa Larsson inte långt efter.

Sämst: Inte mycket en sådan här kväll.

Fråga: Hur ser det egentligen ut i Per Anderssons hjärna…?

Låt mig med en gång understryka att Per Anderssons enmansshow ”Räkhäst” är ett fiasko. Det står klart redan från start då kapellmästare Per Johanssons spelar loungemusik med bland andra Gullan Bornemarks ”Lilla ponny” på repertoaren. Fiasko…? Ja, för ensam är han ju inte, Per Andersson.

Visst, han har ju sällskap av sig själv och en rejäl kavalkad av sina olika karaktärer, nya för denna hans revyartade show. Men det står snart klart att inte bara Per Johansson delar scen med namnen Andersson. Nej, den tjuriga scenteknikern Ramona, som smygande mer och mer tar plats på scenen, är aftonens andra glänsande stjärna Lisa Larsson. En sidekick som, inser man så här efteråt, Per Andersson inte kunnat vara förutan lika lite som sin kapellmästare. Och han, i sin tur, får så småningom hjälp av musikerna Henrik Bengtsson och Magnus Boqvist.

Så… gör det något? Nä. Inte ett enda dugg.

Per Andersson bjuder in sin publik från start med en nyskriven kuplett om en hockeydomare, som mest av allt måste lära sig att teka. För utan nedsläpp ingen match. Så redan med detta tar föreställningen generöst fart, ökar och maxar. Men, om man nu väntar sig att allt ska tippa över i ren och skär galenskap à la Per Andersson, så är det 2021 en rutinerad scenräv som lyckas balansera denna hans föreställning och, ja, till och med en djupdykning ned i barndomen med en stänk av allvar. Vi pratar alltså dynamik, som möjliggör för publiken – och kanske också de på scen – att hämta andan.

Det behövs, för det är inte långt mellan skratten. Mellan tokigheterna än mer trångt. Här går allt med en förtjusande fart i en föreställning som hämtar så mycket från den revyform som Per Andersson älskar och kan bättre än de flesta.

Han lovar inledningsvis att vi ska få reda på varför hans föreställning heter ”Räkhäst”, berättar en anekdot om hur han hittat lappen som hans som tioåring skrev med ordet ”Räkhäst”. Så tas vi med på en resa, som också inbegriper en färd in i hans hjärna (bestående av pappa och lim), möten med olika karaktärer formad av denna hans hjärna, halvdana imitationer av Tomas Ledin, Håkan Hellström och Tommy Körberg, nykomponerad figurer, en underhållande rappare i form av en skithög, utmaningar mot sidekicken Lisa Larsson, som både balanserar och triggar Per Andersson, och mängder av roande sånger där Per Johansson skickligt fångat upp Per Anderssons intentioner. Ungefär på samma vis som hans manusförfattarkollegor Håkan Jonsson och Rikards Ulvshammar gjort när Per Andersson, förmodligen, har skenat i väg. Till detta regissör Anna Vnuk, som försökt hålla ”Räkhäst” i generöst strama tyglar, inte för tajt, inte för vilt och definitivt inte för lagom. En skicklighetsmanöver värd att applådera.

Nej, jag blev inte klokare av ”Räkhäst”. Begriper allt mindre av Per Anderssons ständiga förmåga att roa. Men jag behöver inte veta eller ens intellektualisera. Med Per Andersson med sällskap på scen är det bara att åka med på en hisnande, underhållande resa med en av Sveriges skickligaste entertainer. Och ”räkhäst”, förresten… jag tror fortfarande att det är en en påbörjad inköpslista där räkost skulle handlas.

Konstnärligt team 
Regi: Anna Vnuk 
Manus: Per Andersson, Rikard Ulvshammar och Håkan Johnsson 
Scenografi och ljusdesign: Susanna Hedin 
Kostymdesign: Matilda Hyttsten 
Kapellmästare: Per Johansson 
Maskör: Jessica Hedin 

Ensemble:  Per Andersson och Lisa Larsson 
Kapellmästare/keybard: Per Johansson med musikerna Henrik Bengtsson och Magnus Boqvist