Tack och adjö, Viruspojkarna

Show:

HEJ DÅ VIRUSPOJKARNA

Final. Viruspojkarna tackade för sig tillsammans med gäster, som Bengt-Åke Nilsson, trummor. Foto: KAI MARTIN

Lorensbergsteatern, Göteborg

Bäst: Virusversionen av Miss Lis ”Komplicerad”.

Sämst: Att det är slut.

Fråga: Vill de verkligen inte fortsätta, trots att pandemin (kanske) ändå är över…?

Slumpen skapar möjligheter och trion Per Umaerus, Henrik Wallgren och Stefan Sporsén var inte snara att ta till vara på det som gavs. När pandemin startade i mars förra året och snabbt stängde ner Sverige i allmänhet och Kultursverige i synnerhet luftade de sina känslor på det enda viset som de kan, det vill säga genom musik och text. Gamla svenska örhängen, som ”Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen”, fick dagsaktuella texter om rådande virusrekommendationer. Så också David Bowies ”Life on Mars?” med flera. Snabbt blev Youtube- och Facebookinslagen virala, fåfängan kittlade och nya utmaningar antogs, texter skrevs och sånger repades. Viruspojkarna blev snart i var mans öra och öga, till glädje och tröst under en tid då inget var speciellt kul.

Nu har restriktionerna lättat. Viruspojkarnas uppdrag är över, men först en grand final. På Lorensbergsteatern. Det är klart att det är skillnad på att göra sina egna inslag på sociala medier, oavsett om de är inspelade på Ullevi eller Götaplatsen, och att sätta samman en föreställning med start, paus och slut. Men samtidigt, varför inte.

Nej, Lorensbergsteatern var inte utsåld, men ändå tillräckligt full för att skapa både stämning och förväntan. Det är tre rutinerade herrar som kan både skämta och musicera ihop. De kan dessutom sätta trestämmigt så att det stå härliga till och då är ju redan hälften vunnet. Det finns ett slags manus som allt spinner kring, men det är mer åt mellan låtarnasnack, som en förklaring till det ena eller andra numret. För att stärka upp och fylla scenen kommer dessutom Claes Eriksson in som pausfågel (i första akten) och inslag (i den andra), så att trion får möjlighet att byta om och/eller hämta andan.

Det är klart att detta är en hastigt ihopsatt historia. Paddorna hjälper Viruspojkarna med texterna, men det är med en förvånansvärt hög nivå som Viruspojkarna ändå går i mål med denna sin ett och halvtåriga satsning. Det är charmigt, begåvat, lustigt och trevligt. Jazztrummisen, Stefan Sporséns styvfar, Beng-Åke Nilsson hoppar in i ett nummer. Sambaflickorna Paula de Hollanda och Yoanna Eek Björnulfson kryddade färgstarkt och rytmiskt à la Riokarnevalen finalen med sin närvaro med allsång som höll hela vägen ut ur salongen: ”Hejdå, covid! Hejdå!”. Sämre kvällar kan man ha en höstkväll i Göteborg.

Tack för underhållningen, pojkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s