Det är som ett tecken. När spelare börjar bli för bekväma, inte spelar uppoffrande, inte förstår var målet i anfallszonen är beläget respektive det i försvarszon… ja, då är det är ett lag som inte vill vinna. Frölunda är just nu inne i ett negativt stim. Ett lagmaskineri där beståndsdelarna inte kuggar in i varandra. Där effektiviteten lyser med beklaglig frånvaro.

I torsdags kunde Frölunda åtminstone tagit med sig en poäng i den viktiga striden om topp-sex. Istället kramar laget inte ur allt som behövs och Skellefteå AIK kunde, turligt och lite tveksamt (får man verkligen styra pucken i mål med en handrörelse?), avgöra med mindre än en minut kvar.

Nu? Ja, Frölunda åker till Gävle för att möta säsongens sensationella lag i negativ bemärkelse. Ett Brynäs som har haft otroligt svårt att hitta ett effektivt spel och som har förlorat för att därmed hamna i limbo. Men det är alltså hemmalaget som tar tag i taktpinnen, visar på den berömda viljan och också gör välförtjänt 1–0 i första perioden. I andra släpper Niklas Rubin ett mål som det inte ens är okej att jag släpper i oldboyssammanhang. En enkelt backhand längs isen, där pucken knappt har styrfart. Senare i perioden gör Oula Palve sitt andra mål när han bjuder upp förre Brynässpelaren Jonathan Sigalet i en yster dansuppvisning. Han lurar både Frölundabacken och Niklas Rubin, som får lämna tillställningen, efter målet som innebär 3–0.

Får Frölunda några chanser? Nja. Som jag ser det har laget inte ett enda avancerat målförsök. Inte en enda situation under hela matchen där det osar katt kring Brynäsmålet. Här finns inga spelare som gör det uppoffrande arbetet framför mål, som tar smällarna och skapar utrymme för sitt lag att låta pucken löpa runt för att ge målchans. Istället kan Brynäs tämligen enkelt boxa ut motståndarna, samtidigt som hemmalagets spelare ligger väl i pucklinjen för att förhindra eventuellt skottförsök.

Nej, det här duger inte för ett lag som siktar mot toppen både gällande i serien och i slutspelet. Det finns helt enkelt ingenting som tyder på att Frölunda vill vinna. Inget som visar på att laget har en hunger som kan föra mot segrar.

Det hjälper heller inte att det, för andra matchen i rad, haltar med beslut från domarna som gynnar Frölunda. Bara utvisningen av Robin Alvarez i andra perioden för interference. Brynässpelare åker in tätt mot Alvarez som stöter lätt med klubban så att motståndaren står på näsan. Interference!? Det finns dussintalet situationer som inte leder till utvisning.

Men, det är inte domarna som avgör matcherna. Det är spelarna på isen. Som Frölunda spelar nu finns det inte en chans i världen att laget ens kommer nå topp-sex. Än mindre lyckas i den längre vägen mot ett SM-guld.