”The salt in our waters” – regi Rezwan Shahriar Sumit, Bangladesh

!!!!

Konstnären, den fria tänkaren, reser med en träcontainer med arbetsredskap och -material till en fiskeby för att skapa. Fiskarna med sina familjer, som lever av vad havet ger, är under byn starke mans, imamen, strikt religiösa förhållningsorder. Klart att det blir konflikt. Klart att en ung kvinna visar sitt, förbjudna, intresse för den unge konstnären; tradition möter modernt, vidskepelse möter vetenskap. Rezwan Shahriar Sumits debut är ingen sensation i sitt berättande, men är en ömsint historia som öppnar för förståelse för de tuffa villkoren som fiskarna lever under. Ständigt med havet som som skoningslös motståndare tillsammans med vädrets nycker, men också ett liv under imamens tuffa regim och egensinne. 

”Sanna mödrar” – regi Naomi Kawase, Japan

!!!!

Ett ungt par kämpar för att bli föräldrar, men där mannen spermier inte når sin rätta destination. Skamligt, förstås. Men genom adaption skapas familjelyckan; två blir tre och inledningsvis får vi följa familjens vardag med förskoleincidenter. Så telefonsignalen, samtalet som ekar med ett tomt svar. Så nystar Naomi Kawase i sin berättelse med återberättande klipp och scener, syr ihop sin berättelse om den unga mamman, som av sin familj tvingas lämna bort ett barn hon själv vill behålla. Filmen vrider och vänder på perspektiven och sympatierna, för att mycket snyggt gå i mål med den sorgsna tonen klingande i dur.

”Pleasure” – regi Ninja Thyberg, Sverige

!!!

Göteborgsfödda filmaren Ninja Thyberg har spenderat åtskilligt av sitt känslomässiga kapital i både research och skapande för sin långfilmsdebut. Med en djupdykning i porrbranschens epicentrum i Los Angeles vill hon skaka om och gör det till viss del. 19-åriga Bella (starkt och modigt spelad av Sofia Kappel i sin filmskådespelarpremiär) åker till LA för att inte bli porrskådis utan också dito stjärna. Ninja Thyberg har skoningslöst valt porrskådisar, antingen agerande som sig själva eller i en roll, för filmen och landar i en lika skoningslös och tuff miljö. Bella vill ta kontrollen över sin karriär, men omfamnas snabbt av en cynisk bransch där bara de starkaste överlever, men där förlorarna inte är så få; snarare i legio.

Nej, jag är ingen vän av porr. Tycker att det kapar min hjärna och ger mig intryck jag inte kommer undan. Därför var jag också tveksam och på spänn inför visningen av ”Pleasure”. Men Ninja Thyberg väjer skickligt från närgångna, traditionella sexscener men utlämnar samtidigt ingenting, oavsett om det handlar om våldsam sex, bondage eller vad som nu krävs för att Bellas karriär ska stegras i ambitionen att nå porrfilmstoppen.

Det är en sorglig och plågsam film i en solkig värld. Det är svårt att komma undan lidandet som har gjort att människorna hamnat i den branschen. Varför Bella hamnat där…? Svaret får vi aldrig, mer än kanske i en scen som hastigt skrattas bort. Personligen hade jag nog behövt det för att bli klok på varför filmen är gjord.

”Sweat” – regi Magnus von Horn, Sverige/Polen

!!!

Svenske filmskaparen Magnus von Horn är utbildad i Polen och det är också där som han verkar. ”Sweat” gör en djupdykning i influencervärlden, fitnesskvinnan, unga Sylwia Zajac (Magdalena Kolesnik gör rollen skickligt) driver på hårt med sina gympass, piskar både sig själv och sina följare, både med gympass irl och via sitt Instagramkonto. Hon är charmig, leende och tillmötesgående mot sina följare och supportrar. Men väl hemma faller glorian och in träder ensamheten och kärlekslösheten. Hon utsätts för en stalkare, som öppnar för henne både fysiskt och via Instagram; en kärlekstörstande ensling som hon. Magnus von Horn driver på sin story effektivt och med fingertoppskänsla. Överraskar ibland, men allt för sällan. Ändå är ”Sweat” inkännande om en ung kvinna som gradvis är på väg ur sin narcissism.

”Dating Amber” – redo David Freyne, Irland

!!!

Irländsk komedi som bjuder på stor värmen och lika varma skratt. De två gymnasisterna Eddie och Amber förenas i sin homosexualitet. Men för att tvingas ut ur garderoben bestämmer de sig för att spela spelet som ett par, allt för att undvika trakasserande skolkamrater. David Freynes film är delvis baserad på hans egna erfarenheter, men där allt är snyggt tillrättalagt för att skapa en feelgoodfilm med mysfaktor. Något han lyckats med.