JVM utmanar mina sovvanor. Men när vi idkar skiftbyte, hustrun lägger sig när jag går upp, är det ändå för att vakna till Sverige–Ryssland, den näst sista av matcherna i grundserien i detta JVM. Ryssland åkte ju på en överraskande förlust mot Tjeckien med 0–2. Men är annars obesegrat. Sverige har hållit sin fantastiska svit av 54 obrutna vinster i grundserien, något som måhända kalenderbitare och statistiker vill odla. Men i sak är det egentligen mer noterbart än väsentligt. För varje år kommer ju nya juniorer in med nya förutsättningar. Starkt ändå.

Första perioden blir total dominans av Ryssland, som redan i inledning får ett mål bortdömt när det bedöms att Rodion Amirov åkt på Jesper Wallstedt, svensk målvakt för dagen. Nja, jo, kanske. Ryssen går hårt in mot mål, i sin rörelse flyttar han Wallstedt, men är också hårt uppvaktad av det svenska försvaret. Men bortdömt, hur som. Då hade svenskarna inte vaknat. Inte heller SVT:s kommentatorer Chris Härenstam och Jonas Andersson, som inte ens märker att diskussion om målet vara eller icke var sker. Inte ens då ryska ledarna sedan väljer att utmana beslutet, som domarna sedan slår fast. Godmorgon!

Nu trummade ryssarna på oförtrutet och vägrade hänga läpp över ett domslut, något som de senare skulle ägna sig åt. Så när första målet i matchen kommer är det ryskt och det efter sju minuter. Att Sverige, trots dominansen, klarar att kvittera via ett trolltrick från Arvid Costmar efter en kort, men intensiv forechecking från Sverige. Men ryssarna tar åter kommandot och Amirov får sin revansch och får ett mål med sig när svenskarna hamnar i brygga.

Ändå, svenskarna håller spelet väl upp. Även om jag tycker att det tappar för ofta i uppspelningsfasen där kladdandes med puck kostar för mycket energi, trots att de svenska spelarna lyckas återerövra pucken. Lägg till det allt för många förlorade tekningar och allt för sällan direktskott, så har ni moment som måste skärpas till när aggressiva USA väntar på nyårsaftons sena natt, ja, när 2021 ringt in sedan några timmar.

Nu hämtar Sverige hem ytterligare en kvittering när Sverige rullar upp ryska försvaret och vallar in pucken på skicklige målvakten Askarov, som i momentet innan gjort en monsterräddning på just Alexander Holtz läge.

Om första perioden var rysk propagandehockey, som hämtad från Sovjettiden, var den andra svenskarna. Mes imponerande frenesi, teknik, fart och idoghet utmanövrerade juniorkronorna de ryska spelarna. Så inför tredje perioden skulle det definitivt bli en holmgång, något som indikerats av grinighet, emellanåt fult spel.

När Alexander Holtz åker ut utnyttjar ryssarna för andra gången i matchen övertaget och gör 3–2. Den obrutna vinstsviten är hotad. Men Sverige trycker på, dominerar återigen, plockar utmärkt spelande Wallstedt med drygt två minuter kvar och då klockan ger 19.59 kan Noel Gunler konstatera att Alexander Holtz äntligen dragit på ett direktskott, som tar på Gunlers benskydd och in i mål.

Förlängning och dramatik, där spelet är ett lotteri. Frölundas Elmer Söderblom, med både längd, räckvidd och teknik är så när den som avgör. Men med en tveksam utvisning får ryssarna möjlighet till spel fyra mot tre. Då de dessutom slipper undan en hakning på svenske försvararen Tobias Björnfot bakom svenska målet, så innebär det tre saker: Björnfot lyckas inte trycka pucken ut zonen, ryssarna kan återta den och i efterföljande spelet skjuta med retur som följd där Wallstedt inte kan hålla emot med bara 5,6 sekunder kvar.

Plus: Svenskarna visar att det klarar att matcha det tuffaste motståndet.

Minus: Kladdet i egen zon, förlorade tekningar och för få direktskott kommer straffa sig.

Fråga: Vad håller SVT:s produktion på med? I presentationen av Jesper Wallstedt visade Hugo Alnefelt. När Jaroslav Askarov diskuterade visades en vinjettbild på hans tjeckiske kollega.