Nära haveri med ”Trollflöjten”

Teater:

TROLLFLÖJTEN

Ola Kjelbye

Kontraster. Karolina Andersson är förnämlig. Hans-Erik Dyvik Husby obekväm.

Foto: OLA KJELBYE

Göteborgs stadsteater, premiär 13 december

Av: W A Mozart
Baserad på: Alf Henriksons översättning av Emanuel Schikaneders libretto
Regi, bearbetning och koncept: Melanie Mederlind.
Musikarrangemang: Tommy Jonsson.

I rollerna:
Karolina Andersson (Nattens drottning), Hans-Erik Dyvik Husby (Sarastro), Therese Erch (Pamina), Hani Arrabi (Tamino), Eric Ericson (Papageno), Carina M Johansson (Papagena/första damen), Ramtin Parvaneh (Monstatos), Daniella Hörslykke (andra damen), Mathilde Holmstrup Andersen (tredje damen), Arvid Nygren (förste herren) och Ocar Linder (andre herren) – de fyra sistnämnda praktikanter från Performing Arts School.

Orkester:

Kapellmästare, musiker: Simon Ljungman/Erik Weissglas. Kapellmästare, musikalisk instudering, musiker: Emma Runegård. Musiker. Paula Hedvall och Axel Mårdsjö.

Scenografi och kostym: Maja Kall.
Ljus: Carina Persson.
Ljud: Daniel Johansson.
Koreograf: Lisa Alvgrim.
Dramaturg: Sisela Lindblom.

Gränsöverskridandet och utmaningar är näring för en levande teater. Att därför ta sig an Mozarts ”Trollflöjten” med ny infallsvinkel och radera gränsen mellan teater och opera är ett på pappret intressant grepp.

Mästaren Mozarts musik är i avskalat skick, listigt och smart arrangerat av Tommy Jonsson och framförd av en orkester om fyra personer som traktera gitarrer, blåsinstrument, fiol och klaviatur tillsammans med förinspelat och taktmaskin.

Jo, Mozarts musik klarar den omdaningen helt okej. Även om vissa tekniska problem gav ett och annat irriterande surrande biljud.

Musiken är ju också själva basen för föreställningen, där det finns en och annan klassisk ”hit”-låt, som Nattens drottnings ”Der Hölle Rache kocht in meinem Herzen” (ordagrant ”Helvetets hämnd kokar i mitt hjärta”). Men musiken kommer här i otakt med föreställningen, där första akten är direkt tempofattig.

Regissör Melina Mederlind vill skapa en uppdaterad ”Trollflöjten” som det tycks som en reflektion av Svenska Akademien, Jean-Claude Arneauts Klubben och hemliga herrsällskap där kvinnor är devota kuttersmycken som ska tiga i församlingen. Detta ställt mot ett slags feministiskt manifest som snarare blir en braskande pamflett där ändå könsordningen och kärleken segrar på slutet.

Låter det vilset…? Det är det. Det är dessutom paradoxernas kväll. Kvalitet mot snudd på sceniskt haveri.

Ola Kjelbye

Klass. Karolina Andersson står för klass. Foto: OLA KJELBYE

Karolina Andersson är en meriterad tungviktare inom operan. Hans-Erik Dyvik Husby är som Hank von Hell, Turbonegros forne frontman, en dito inom rocken. Dessvärre förenas inte krafterna på scen. Där Karolina Andersson är en elegant och effektivt sjungande diva, som klarar sin sång med bravur och klass, stövlar Hans-Erik Dyvik Husby vilset omkring på scen med en sångprestation som är märkligt blek.

Kanske hade Stadsteatern hoppats på det diaboliska som alteregot Hank von Hell utlovar. Kanske har teatern stirrat sig blind på hans missbrukshistoria och rock’n’rolliv. Eventuellt är det hans fina insats som Cornelis Vreeswijk på film som narrades att han kunde ta plats i detta spektakel. Men, tyvärr. Här finns ingen kraft, mörker, mystik eller energi.

Överlag är det märkligt att göra teater av opera och ändå låta sången och musiken utgöra ett så levande element i föreställningen. Det blir som ett misslyckande, ett hångrin på ursprunget när sången inte har kvalitet.

Ola Kjelbye

Räddande humor. Carina M Johansson och Eric Ericson räddar ”Trollflöjten”.

Foto: OLA KJELBYE

Föreställningen räddas av dess humor. Eric Ericson är förnämlig i sin gycklarroll som Papageno. Carina M Johansson är stramt sublim i sin insats. Så länge Ramtin Parvaneh inte sjunger skuggar han Eric Ericson på humorfronten.

Praktikanter från Performing Arts School – Daniella HörslykkeMathilde Holmstrup Andersen, Arvid Nygren  och Oscar Linder – har både takt, fason och ton tillsammans med strålande utspel i sina prestationer. Vilket inte kan vara lätt i en föreställning som pendlar mellan att vara parodi på opera och ett studentspex.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s