Späckad Madame Bovary

Teater:

MADAME BOVARY

madame_MB-2716

Juvenil. Madame Bovary i Helmon Solomons gestaltning är ung och naiv. Foto: MATS BÄCKER

Det är egentligen inte så långt från Gustave Flauberts 1800-tal, förra seklets mitt, och nu en bit in i det nya millenniet. Kanske för att människan besitter samma brister och kvaliteter nu som då.

Då väckte romanen uppståndelse, om den unga fru Bovary vars omättlig på ting och män speglade något egentligen aldrig tidigare speglat. Åtminstone inte i romanens värld.

När Frida Röhl och Magnus Lindman klär romanens gestalter i scenisk dräkt väljer man att göra ett kostymdrama som dröjer sig kvar i 1800-talets garderober, men ändå med ett moderns snitt i repliker och allstädes närvarande musikern Joel Igor Hammad Magnusson.

Det är sceniskt snyggt. Charlotta Nylunds kreationer är en fröjd att se. Hennes scenografis öppenhet har sina svagheter och styrkor, har emellanåt listiga lösningar, men lämnar inte så mycket till fantasin. Till detta ett intensivt scenspel av en ensemble som rusar genom denna pjäs uppbyggd av tablåer, som effektualiseras av starkt strålkastarljus så att ingen i publiken ska missförstå skiftena.

Frida Röhl vill använda sig av något slags Instagrameffekt, hashtaggandet finns som komiska inslag i replikerna. Ett smart drag för narcissismen gör sig starkt påmind i boken och accentueras på scen. Men ju mer hashtag-replikerna används ju tyngre faller de mot scengolvet.

Och som om det inte räcker med att belysa självcentrering och habegär kommer också Madame Bovarys dotter Berthe in som en kombinerad miljöaktivist, en sanningssägande Greta, och terrorist. Lite onödigt. Men… Jo, tack. Jag fattar.

”Madame Bovary” saknar inte sina poänger eller kvaliteter. Men överspel och övertydlighet drar ner helhetsintrycket. Dessutom har pjäsen en spellängd som saknar relevans. Kill your darlings, någon…!?

Madame Bovary (spelas på Folkteatern t o m 19 december):

Roman av Gustave Flaubert.

Efter en idé av Frida Röhl och Magnus Lindman.

Manus: Magnus Lindman.

Regi: Frida Röhl.

I rollerna: Helmon Solomon, Ulf Rönnerstrand, Kim Lantz, Sara Wikström, Victoria Olmarker, Sara Shirpey, Camilla Bejarano Wahlgren, Leonard Terfelt, Jonas Sjöqvist, Emma Österlöf och Sanna Hultman.

Musiker/musik: Joel Igor Hammad Magnusson.

Scenografi/kostym: Charlotta Nylund.

Ljus: Carina Persson Backman.

Mask/peruk: Susanne Åberg och Ellen Holmström.

Koreografi: Giovanni Bucchieri.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s