Show:

VARDAGSMAT – lite skoj i vardan med Claes Eriksson och Den Ofattbara Orkestern

!!!

Röjer och roar. Claes Eriksson gillar att stå på scen. Foto: JAN ELLSINGER

Lorensbergsteatern, Göteborg.

Publik: Utsålt.

Bäst: Det underhållande ordvrickandet.

Sämst: Några tappade trådar.

Fråga: Är Claes Eriksson sist ut bland traditionen av empatiskt filosoferande underhållare…?

I August Blanches ”Ett resande teatersällskap” har repliken ”Fan ska vara teaterdirektör!” blivit klassisk. Nu är ju Claes Eriksson vare sig resande i ett teatersällskap eller någon direktör för ett dylikt. Men som ägare av Lorensbergsteatern saknar inte repliken sina pengar.

I en tid när, framför allt, privatteatrarna jobbar med kortare spelsejourer under veckorna fylls teatrarna med tomma salonger då ingenting spelas.

Sagt och gjort. Med premiär på en måndag och speldagar när Lorensbergsteatern annars inte är bokad. Smart.

Med ”Vardagsmat” bjuder Claes Eriksson på underhållning som sträcker sig 30 år tillbaka och framåt till nu. Från Galenskaparna och Aftershave till hans egna soloföreställningar. I en anspråkslös föreställningen med enkla medel blir det skratt och funderingar samt en och annan sång.

Han inleder med ”Det görs alldeles för mycket musik”, som den minnesnoggranne vet gjordes till ”En himla många program” 1989. Inte mindre aktuell nu, även om han vill klä den i något slags punkdräkt som mer landar i en gubbrockkostym.

Politikerslängar. I ”Vardagsmat” blir gammalt nytt. Foto: JAN ELLSINGER

Sångerna i all ära, men det är med orden som Claes Eriksson kommer till sin rätt. Han är underhållaren med ett filosofiskt anslag i en Tage Danielssontradition. Ett sätt att med humor ifrågasätta och sedelärande berätta på ett sätt som dessvärre hamnat helt offside i Sverige, trots att den kanske är mer nödvändig nu.

Hans lek med ord, hur han vrider och vänder på dem, staplar dem på varandra och låter dem famnas i möjliga och omöjliga rim, är strålande underhållning. Politiker och politiken får sina slängar. Men kanske mer på det internationella planet än hemma i Sverige. Därmed blir det lite blekt med dagsaktuella reflektioner, men dem har vi kanske för mycket av ändå…

Visst, premiären går han sig vill någon gång för mycket. Får göra omstart. Men är samtidigt i publikens förlåtande händer och tillsammans med det strålkastarljus som han älskar blir det en trevlig kväll.

Jo, ”Vardagsmat” består av en försvarlig del skåpmat. Men med Claes Eriksson som kock blir det aptitretande ändå, om än detta inte är hans mest furstliga anrättning.