Ambitionen är ju att alltid komma med tips inför sommaren. Men sanningen är att det oftast kommer när, åtminstone, semestern är över. Inget undantag nu. Men rekommendationerna, eller kanske mer recensionerna, gäller ju över tid. Böcker är sällan någon dagslända. Ofta finns möjlighet att komma tillbaka till dem, eller att helt enkelt inte hasta. Tiden räcker till.

Fyra. Sommarens fyra böcker som räcker längre än till hösten. Foto: KAI MARTIN

Arnaldur Indriðason: Skuggor över Reykjavik (Norstedts)

Isländske Arnaldur Indriðason har blivit en favorit. Visst. Han har låtit kommissarie Erlendur försvinna ute på barndomsfjället sedan några romaner tillbaka. Men har har hittat nytt motiv och nya karaktärer att bygga sina berättelser på. För vän av Island är det en fröjd att följa böckerna och dess intriger. Det finns en sävlighet och ett tålamod. han håller sig, i förhållande till många av sina kollegor inom deckarskrået, till ett författande av få sidor. Men här är verkligen less is more verklighet.

Reykjavik i centrum. Karaktärerna Flovent och Thorson från de två senaste romanerna – ”Det tyska huset” (2017) och ”Farlig flyktväg” (2018) – får sällskap av pensionerade, rastlöse och nyfikne kriminalkommissarie Konráð i ett möte mellan nutid och andra världskrigets slutskede. Är till och med han den Konráð Flovent som nämns i den första av de två böckerna…?

Islands nationalteater spelar sin roll, ännu inte helt färdigbyggd, i detta drama som kastar långa skuggor över år och tid. Fascinerande läsning där Arnaldur Indriðason återigen visar klassen av sitt författarskap.

Viveca Lärn: Sladdisen (Albert Bonniers förlag)

Kanske har Viveca Lärn lovat att hon ska sluta skriva. Kanske är det bara ett utfall av fåfänga för att skapa uppmärksamhet. Kanske har jag bara missförstått allt. Men drottningen av ”Saltö”-sviten gör ett slags comeback och nu med den självbiografiska ”Sladdisen”.

Den är en berättelse som följer författaren som pur till en bit in i tonåren. Hand i hand med glädje och vemod bjuder Viveca Lärn läsarna in till minnenas korridorer. Hon blickar storögt med ett barns ivriga uppmärksamhet. Kommer ihåg allt. Varje replik. Varje vrå. Varje skolgård och klassrum. Lärare. Goda. Onda. Vänner. Ovänner.

Det är en vacker självbiografi, inte så vidare värst tillrättalagd för att ställa sig själv i god dager. Viveca Lärns röst hörs genom hela boken, på samma trygga vis som Astrid Lindgrens, och detta utan ljudbok.

Av Viveca Lärns digra författande är ”Sladdisen” en av de absolut bästa. Jag längtar redan efter fortsättningen, där hon lyfter blicken från barnets och den unga tonåringens in i vuxenlivet. Skriv! Fortsätt skriv!

Grzegorz Flakierski: När kriget inte kom (Palaver press)

Grzegorz Flakierski kom från Polen, född i Warszawa, 1969 för att efter några år i Blekinge komma till Göteborg i tonåren och vidare ut i Sverige. Jag hade förmånen att träffa honom som gymnasiekamrat, en intellektuell som breddade mina sinnen. Därefter skildes våra vägar. Han fortsatte in i den akademiska världen och blev belönade, efter flit och nit, med en fil.kand-examen i humaniora vid Stockholms universitet. Nu lever han som frilansjournalist i Kramfors och ger också sin tid ett fint författarskap.

De tidiga utgivningar – ”Statskuppen i Norrland” (2010) och ”Knockout” (2014) – har jag missat. Men novellsamlingen ”Familjealbum” (2017) läste jag med förtjusning.

Där bjuder han på tolv berättelser, som ett dramatiskt galleri av bilder från historiens gång. Flera sorgliga, trasiga av andra världskrigets grymhet och med en judisk bakgrund  finns det en än djupare tragedi i historierna.

Med romanen ”När kriget inte kom” kastas vi åter tillbaka till den tiden. Eller precis när Polen förbereder sig för en invasion 1939. Ska Hitler verkställa sitt beslut eller inte?Ynglingen och den intellektuella kulturskribenten Dawid Kolomyjski är inkallad, men får snart veta att han på grund av trostillhörighet inte passar i sin roll som soldat. Antisemitismen passar på. Den unge mannen inser att Polen inte är platsen för honom och flyr till Berlin (!). ”När kriget inte kom” är en svindlande odyssé genom ett Europa inte helt olikt dagens. De blåsvarta högervindarna blåser och krymper varje väg att resa. Fördomarna mot människor växer för varje steg en flykting tar.

Grzegorz Flakierski är en strong författare, som vet att väga sina ord, balansera sina meningar och skapa sin story. Men jag kan sakna ett djupare grepp på denna hans huvudkaraktär, som emellanåt förvandlas till en schablon. Något som också drabbar några av romanens andra karaktärer, som inte riktigt fastnar i berättelsen.

Jo Nesbø: Kniv (Albert Bonniers förlag)

Harry Hole är tillbaka. Full och fast i en svindlande, självömkande nedåtgående spiral. Jo Nesbø är tillbaka. Lika starkt övertygande i sitt författarskap och med intriger som vänds in och ut för att ständigt överraska.

Jo, det här är åter en gastkramande historia från start till slut med ett Oslo målat i sina mest dramatiskt gråa färger. Vem är vän? Vem är ovän? Vem är skyldig? Vem är oskyldig?

Som vanligt håller Jo Nesbø sina läsare på halster under tiden som Harry Hole seglar för fullt segel genom sina känslostormar och förbi alla de bedrägliga rev som kantar hans väg.

Jo Nesbø är en fenomenal krimförfattare, som bjuder på sina historier i högt tempo och stor, men ändå trovärdig, fantasi. Och ja, det här återigen en roman om ett rejält antal sidor (583); jag njöt av var och en.

#arnaldurindriðason #vivecalärn #grzegorzflakierski #jonesbø