Konsert:
DELINES
!!!!
Ljuv melankoli. Delines på Pustervik omfamnade. Foto: PETER BIRGERSTAM
Pustervik, Göteborg.
Publik: Drygt 200.
Bäst: Tonen och tempot.
Sämst: Det alltför dunkla ljuset.
Fråga: Hur mycket vemod kan rymmas i en sång utan att den brister…?
När Amy Bonne blev påkörd i Austin, Texas 2016 höll Delines andan. Först när hon var så pass rehabiliterad kunde bandet återuppta tråden där de tvingats lämna den. Resultat blev förtjusande och sorgliga ”The Imperial”, bandets andra album, från detta års början.
Så, ja, Amy Boone kommer in på scen med hjälp av en krycka, men väl på plats strömmar den lågmälda innerligheten med några stänk soul där varje ackord sätts. Inte ett handikapp så långt känslorna når.
Det bjuds på en stilla vals, inte en låt i upptempo. Men allt är noga uträknat och kunde Ramones göra sig en karriär på låtar i hundraåttio, så kan man väl göra det i väsentligt lägre fart. Mogendans för personer med krossade hjärtan…? Inte mig emot.
Vemodston. Willy Vlautins låtar passar Amy Boones röst. Foto: PETER BIRGERSTAM
Någonstans spinner musiken kring Pretenders version av Persuaders ”Thin line between love and hate”, både i sound och kring texterna, där gitarristen Willy Vlautins låtar är som små noveller. Det är vardagsdramer, kanske mest skildringar från den sorgkantade sidan av livet. Historier om människor som inte vandrar på solsidan, precis.
Med vemodstonen i mollstrukna musiken, Amy Boones röst och de eleganta arrangemangen är det en (bitter)ljuv inramning, som famnar min själ.
På turnén saknas Tucker Jacksons pedal steel. Därmed försvinner också den countrytouch som anas på albumen. Keyboardisten (och trumpetaren) Cory Gray lyckas ofta, men just när han med ett Fender Rhodessound ska fylla Jacksons spel glider det en smula i diket.
Det här är en anspråkslös spelning, som flyttats från Pusterviks matsal till den stora scenen. Kanske en aningens för stort, men samtidigt fyller bandet salongen med känslor. Med försiktigt anslag knockar musiken mig. Jag, en rookie gällande bandet, som bara för några veckor sedan av en slump fick upp öron och ögon för bandets musik. Nu kan jag knappt sluta lyssna. Så kan det gå.