Frölunda jublade för tidigt

Det finns ju i sportsammanhang en mängd rad klyschor som också äger sin riktighet.

Som att det inte är över förrän den feta damen sjunger. Eller att en match vara i minst 60 minuter (minst, om vi snackar hockeyslutspel).

När så Frölunda kopplar greppet om Djurgården i den fjärde finalmatchen och gör det som om laget spelar på hemmaplan istället för på Hovet, så ser det ju lovande ut.

Max Fribergs inbrytning i boxplay som ger 1–0 till Göteborgslaget vittnar om ett lag som har ett jävlar anamma, som i förlängningen kan föra laget till segerfest på Götaplatsen.

_TH27895

 Jublade för tidigt. (Bilden är från Frölundas första hemmamatch) Foto: TOMMY HOLL

Men så är det det där med klyschor. Jo, laget gör 2–0 genom Simon Hjalmarsson i andra perioden, ett fint drivet powerplay som Frölunda utnyttjar. Men sen…?

Ni som läser mina rader vet att jag inte är så förtjust i Johan Gustafssons målvaktsspel. Enastående emellanåt, stundom full somligt naken och en målvakt som chansar för mycket. Med Johan Mattsson, skadad på sin födelsedag i torsdags, är det inte mycket att välja på. Inledningsvis är det heller inga orosmoment. Han spelar tätt när så behövs, men i sanning är det sällan han behöver göra några ingripande eftersom hans lag spelar så disciplinerat (fem skott i första perioden, sju i andra från Djurgårdens sida mot tolv respektive åtta för Frölunda).

Jo, det är det där med klyschor. Att en match spelas till den är slut, till exempel. Men när Djurgården får en ytterst tveksam straff när Axel Jonsson-Fjällby stoppas på blålinjen, så utnyttjar Djurgården detta turligt. Mattias Guter utmana av Johan Gustafsson, som är följsam, men pucken går under höger benskydd, när höger stolpe, glider upp mot vänster benskydd och sedan retsam i mål.

Där är det knappt fem minuter kvar av andra perioden och Djurgården slukar med detta Hovets totala syre medan Frölunda kroknar betänkligt.

Kort efter kvitterar hemmalaget och stämningen i arenan är elektrisk, till Djurgårdens fördel. Den frenesi, effektivitet och djupa spel som Frölunda har haft har förvandlats till hart för det motsatta.

Om isen i Djurgårdens hemmamatch i Globen var bedrövlig var den än värre inför den sista perioden. Ja, samma förutsättningar för båda lagen. Men vill ett lag spela på speed och med snabba, djupt skärande pass, som Frölunda, är det naturligtvis kämpigt. Nu blev det nyckfullt och Djurgårdens energi blev allt mer vinnande.

Så 8, 26 kommer det som kommer visa sig bli segermålet. En puck som aldrig jobbas färdigt av Frölundaförsvaret, som via Dick Axelssons eleganta lyftning ger Niclas Bergfors en chans som han förvaltar.

Men… Johan Gustafsson! Varför lämnar han sin vänstra stolpe och ger Bergfors möjligheten att alldeles för enkelt lyfta in 3–2…?

Det pratas om honom som en vinnare med JVM-guld (2012), SM-guld (2016) och Champions Leaguevinst (senast i år). Han är med andra ord en rutinerad keeper och ändå så slarvig emellanåt. Jag förstår det inte. Nu fick han chansen med Johan Matsson på läktaren, men med en räddningsprocent på 85,71 tog han den aldrig.

Nej, det är inte hans fel att Frölunda förlorar. Laget hade sina chanser som borde ha mynnat i fler mål, men drabbades också av bedömningar från domarna som gav utvisningar och onödigt slitage (två minuter för Djurgården mot åtta för Frölunda). Plus då denna straff, som det förståligt diskuteras kring.

Kikar man på reglerna står det ”I situationer där en försvarande spelare på ett otillåtet sätt hindrar en motståndare från en rimlig målchans när motståndarlagets målvakt är på isen, kan domaren utdöma ett straffslag. I situationer där en försvarande spelare på ett otillåtet sätt hindrar en motståndare från en rimlig målchans när motståndarlaget målvakt är tagen av banan, kan domaren tilldöma ett mål.

Syftet med denna regel är att återställa en målchans som togs om intet på grund av en otillåten handling utförd bakifrån, eller på grund av ett klart regelbrott som hindrade målchansen från att uppstå eller ett mål från att göras.”

I situationen är inte Djurgårdens Axel Jonsson-Fjällby igenom, men hindras via en tripping från att fortsätta spela. Han har inte kontroll över vare sig puck eller situation. Domaren nämner, uppfattat via domarkameran, om en förlupen puck och att det står i regelboken. Det stämmer inte. Måhända ett förlupet uttalande.

Att som besittande expertkommentatorer, exemplevis Niklas Wikegård, säga att man tycker att det är straff, är undermåligt. Ha på fötterna för tyckandet. Här är det en chansning.

I regel 171 står det:

  1. Om en utespelare befinner sig i ett friläge och hindras otillåtet bakifrån av en utespelare, eller från vilket håll som helst av målvakt, ska straffslag utdömas.

  2. Om utespelaren tappar besittning av pucken i och med förseelsen, ska spelet omedelbart stoppas och straffslag ska utdömas.

  3. Om utespelaren behåller besittning över pucken, ska domaren avvakta straffslaget för att låta utespelaren försöka avsluta på mål.

Om jag tycker det är en straff…? Nej, jag tycker den är tveksam. Däremot skulle Frölunda haft en utvisning mot sig.

Ny match på tisdag, nya förutsättningar. Men det kommer bli tajt igen. Hoppas Johan Mattsson kommer tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s