Show:
IT TAKES A FOOL TO REMAIN SANE
!!!!
Rykande fräck show. Ola salo är i sitt esse på Rondo: MATS BÄCKER
Rondo, Göteborg.
Publik: Utsålt.
Bäst: Den oförställda glädjen.
Sämst: SMS-inledningen var definitivt lökig.
Fråga: Kommer verkligen Ola Salos röst palla den översvallande energin han har kväll efter kväll…?
Hösten 2017 i oktober. Ola Salo har precis kommit med ny singel och ny video. Men satsningen med ”I call your name”, den Depeche Mode-osande låten, tvärdör någonstans i höjd med Metoo-rörelsen och går upp i rök. Någonstans där undrar jag hur skör hans solokarriär var. Vilka under skulle vända den…?
Så kom en ny vår, med en andra plats i ”Stjärnornas stjärna” och han dansade åtminstone en sommar med Diggiloo. Där stod det ju också klart vilken kraft the Ark-låtarna har och hur folkligt förankrade de är runt om i landet.
Det måste ha känts skönt för producenterna, som ligger bakom denna hans soloshow. När så nyheten kom i höstas om att ”It takes a cool to remain sane” presenterades i höstas var det ju klockrent, klart att glamkungen i Sverige ska ha en glittrande soloshow på Rondo.
Men solokarriärens låtar ställer han, om inte i skamvrån, så åtminstone åt sidan. Här handlar det om the Arks sprakande hitkavalkad spunnen kring en röd tråd där Henrik Schyffert ligger bakom manus.
Närkontakt. Det dröjer inte länge förrän Ola Salo söker upp publiken Foto: MATS BÄCKER
Det kan, i förstone, tyckas trist med den traditionella berättelsen om en stjärnas födelse. Hur Ola Salo vill skapa musik, skriver sitt manifest som 14-åring och lockar med sina vänner i Rottne utanför Växjö i en rockrevolution mot tristess, för glam och gränsöverskridande samt för rätten att få vara annorlunda.
Det är en vacker historia om ihärdighet och övertygelse. Så, ja, den fungerar på scen. Men kanske mest tack vare Ola Salos osvikliga energi och glädje. Han älskar sina låtar, älskar att få framföra dem och levererar dem med stolhet.
The Ark-medlemmarna sitter i publiken, det band som betytt så mycket för hans karriär. Något de alla ska vara stolta över. På scen är det istället en annan konstellation med Johan Röhr, som kapellmästare, Michel Santunione, gitarr, Olov Domeij, bas, Jannike Stenlund, fiol och keyboard, Julia Ivansson, trummor, och Mona Lindgren, gitarr.
Det glammar och slamrar, är polerat och rått, poserande och vackert där Mona Lindgrens spel inte står Mick Ronsons långt efter.
Till detta dansarna Nathalie Akselsen, Elin Lindberg och Phu Nguyen, som förutom livfull och snygg koreografi också ska stå för något slags juvenilt inslag någonstans där drömmar föds för att förverkligas.
Posör. Ola Salo försitter inte chansen, utan spelar ut hela sitt register. Foto: MATS BÄCKER
Men det är förstås Ola Salo som är den strålande stjärnan i centrum. Det dröjer inte längre förrän han använder borden som en catwalk. Han blygs inte för närkontakt med publiken och spänner bågen både gällande sång, agerande och, i ett för honom, disciplinerat snack.
Här är han i sitt esse, mitt i sin dröm och bjuder inifrån och ut, från själ och hjärta.
”It takes a fool to remain sane” är en fantastisk show med sprakande häftig musik, som landar rätt på krogshowscenen
Så… wham, bam, thank you, man! Det här är en show att återkomma till.
Låtlista, premiären 24 januari 2019:
-
It takes a fool to remain sane (ensam vid flygel)
-
Take a shine
-
Echo chamber
-
Absolutely no decorum
-
Clamour for glamour
-
Let your body decide
-
One of us is going to die young
-
Joy surrender
-
Breaking up with God
-
Prayer for the weekend
-
Tell me this night is over
-
It takes a fool to remain sane
-
Father of a son
-
The worrying kind
-
Sing me out
-
Calleth you, cometh I
Produktionsteam:
Producenter: Mikael Gordon-Solfors och Markus Viking.
Arrangemang: Peter Kvint.
Regi: Edward af Sillén.
Scenograf: Roland Söderberg.
Koreograf: Zain Odelstål.
Manus: Henrik Schyffert.
Ljusdesign: Mikael Kratt.
Ljuddesign: Alexander Alexandersson.
Videodesign: David Nordström.
Mask/kostymdesign: Magnus Flobecker.
kaimartinblog 