Kär tradition i behov av förändring

Lokalrevy:

VINTER I VÄLFÄRDEN – ELLER VÅRDSLÖST 2

!!!

img_6912

Metateater. Inslaget med Mölllans fria musikaliska teater är vinnande.

Foto: KAI MARTIN

Möllan, Mölndal.

Publik: Fullt.

Bäst: Lena Gustafsson och sketchen om Åbybadet.

Sämst: Regeringskaoset med Darth Vader.

Fråga: Borde inte Mölndalsrevyn vara ren och skär kult efter Grotescos framgångar…?

Spelas fram till 2 mars.

Ibland undrar jag om gänget i Mölndalsrevyn är vår tids sista entusiaster. I år firar revyn som tar lokala intressen på större allvar än utanför kommungränsen 45 år. Det är på alla sätt och vis imponerande.

Jag har haft förmånen att vara med hart när varje år sedan 1999, har sett uppgång följas av mindre bra, Per Andersson i suveränt samspel med revyräven Lennart Olsson, som ju gick ur tiden 2018 (båda får var sitt nummer i revyn). Jag har också fått se scenbegåvningar som strålat, men som sedan inte orkat vara idoga. Det kan man inte anklaga Karin Mickelbo och Lena Gustafsson för. Troget och med aldrig sinande entusiasm medverkar de i Mölndalsrevyn med själ, skratt och hjärta. Tack för det.

För en lokalrevy behöver sin ryggrad. Duon Mickelbo och Gustafsson är kulturbärare och gör det med stolthet. Det känns och ger dessutom övriga ensemble stadga i spelet på scen.

Ramberättelsen är något av Mölndalsrevyns signum. I år ett vårdhem som jagar kostnadseffektiva lösningar, på bekostnad av sliten personal och illa skött brukare. Jo, revyn speglar sig i verkligheten och har ett manus  som inte är oävet, även om det inte riktigt orkar hela vägen.

img_6911

Vå(r)dligt. Ramberättelsen om vårdhemmet tar över. Foto: KAI MARTIN

Karin Mickelbo är överläkaren och chefen Gerd Schyrman, som styr vårdhemmet Vårdaga med fast hand. Med andra ord är det öppet för förvecklingar.

Problemet med ramberättelsen är att den dominerar. Jag föredrar mer klassisk nummerrevy där året får speglas i en färgstark kavalkad. Nu blir det alltså bara så delvis. Synd.

Det gör också att tempot aldrig blixtrar till.

img_6918

Musikal. Karin Mickelbo som operadiva i musikalen ”Fia med knuff”. Foto: KAI MARTIN

Men det finns underhållning som bär hos dessa underbara entusiaster. Jag har kommit mer och mer att vara förtjust i den usla humorn som bjuds i numret när Möllans fria musikaliska teater får fritt spelrum. Nu med den nyskrivna musikalen ”Fia med knuff”, som inte blir annat är pinsamt rolig. Här tar man ut svängarna i egensinnighet med Karin Mickelbo som operadivan som inte kan få nog av publikens uppskattning.

img_6905

Inget lågvattenmärke. Lena Gustafsson ironiserar friskt över Åbybadet. Foto: KAI MARTIN

Lena Gustafsson badnummer om Åbybadet är en skrattfest och årskavalkaden stringent och sprakande.

Hanna Johanssons filmer är strålande i sin ambition, där glimten mot tv-serien ”Vår tid är nu” är bäst.

Mölndalsrevyn 2019 är en stabil 45 åring, som bjuder på trygg underhållning. Men jag saknar nya grepp och ser gärna att man kastar bort ramberättelsen till nästa år. Våga nytt, snart är revyn 50!

Mölndalsrevyn 2019: Vinter i välfärden – eller Vårdslöst 2

Regi: Tove Wiréen.

Medregissör och koreograf: Gustaf Jönsson.

Med: Anna-Klara Dahlén, Anders Dahlberg, Lena Gustafsson, Karin Mickelbo, Anton Nordin, Henrik Nyström, Elisabeth Petersson och Sara Sanzén.

Orkester: Liv Hansen (kapellmästare), Staffan Andersson, Janschie Börjesson och Bengt holm.

Kostym: Doris Kjær.

Smink/peruk: Adam Högblom.

Ljud: Sebastian Olsson.

Ljus: Marcus Olsson.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s