Tur & retur

Ni vet hur det är.

Man tar en sväng i livet och plötsligt är man under omständigheter som knappast gick att förutspå.

Jag blev med dansk familj ungefär samtidigt som jag träffade Z. En brokig samling människor, generösa, omfamnande med var och en för sig sin infallsvinkel av det som utgör deras respektive erfarenheter och bakgrund.

Varje möte blir därför speciellt och berikande.

Med varje släkting kommer också ny medlemmar.

Till det uppvaktningar av födelsedagar, konfirmationer eller, i andra ändan sjukhusbesök och begravningar.

Vi har haft vår beskärda del det senare och slipper gärna det ett tag.

Nu en 21-åring som ska firas. Bättre så.

Bilen lämnar ett soligt Gbg lite för sent och vi kör oss snabbt in i dis och fint, fint regn som sprejarvindrutan.

Farten är stabilt maklig med någon kilometer för fort genom det böljande halländska landskapet.

Vi inser i höjd med Halmstad, att vi glömt våra sängkläder. Z skickar sms till vår värdinna och tillika Z:s storasyster T, vars son alltså fyller år. Vi brukar ha med det, men en tankelapsus ställer till det.

T lovar att ordna våra sängar ändå (bädden är hennes, som hon beredvilligt lånar ut för en natt).

Men efter detta kommunicerat pratar Z och jag om att ändå snabbt handla våra sänkkläder på Ikea i Helsingborg.

Vi gör så. Skyndar till färjan, glider direkt på fartyget som snudd på lika snabbt lämnar hamn.

Vi beställer tre smørrebrød plus en pilsner, för vi är lite osynkade gällande mat.

Mat på tur. Foto: Kai Martin

Det slinker ner och mättar i ungefär samtidigt som vi kommer till Helsingør. Så ut i eftermiddagens dunkla ljus. Vi fyller på bilen och kör mot København. Får en bit på väg en förfrågan från dottern om att bli hämtad i Vallby, där hon är på träningsläger. Det ör en rejäl omväg, söder om København mot norr om dit vi ska. Men vi kör i mörkret med det envetna, fina regnet som täcker vindrutan i en evig dans med torkarbladen.

Vi snitslar oss dit. Får vänta när en timme innan hon blir klar. Å andra Sidan hade hon kommit nära två timmar sent till tillställningen.

Vi färdas norrut ut i det utsiktslösa vädret. Åker med ansiktslösa främlingar mot olika okända mål på motorvägarna som tar oss runt den danska huvudstaden.

Kommer till Farum. Kommer lagom till att alla är på väg till bords.

Familjegemytet inleds.

Det är ett ivrigt sorl. En ljudvolym, så att jag knappt, med min ihållande tinnitus, kan sortera samtalen. Svårt nog på svenska, än värre med ett språk jag inte bemästrar.

Vi umgås, äter persiska läckerheter, eftersom det stod högst på listan hos den 21-årige ynglingen. Öl, vin och diverse läskedrycker går åt innan kaffe, te och tårta. Efter fyra intensiva timmar bryter några upp. Z väljer att stanna kvar. Jag och S, dottern, åker till Bagsværd för vårt nattkvarter.

Väl i säng kommer sömnen snabbt. Jag vaknar till av ljuset när Z kommer någon timme senare. Igen klockan fem när det tränger på och så halv åtta när dagen oundvikligen knackar på uppmärksamheten.

Z vaknar. Vi pratar bort en timme i varandras närhet innan jag gör frukost.

Så stökar vi undan. Ynglingen följer med oss till Lyngby där han med sin mosters goda smak ska sätta sprätt på ett presentkort på varuhuset Magasin.

De sveper runt på herravdelning. Jag med den. Hittar ett par skor, ja, två som lockar på rean. Finner en väst som jag bestämmer mig för och senare även ett par av skorna.

Jag är ohjälpligt förlorad.

Men expediten gör mig uppmärksam på ett hål på västen, så det blev ingen business. Tyvärr.

Ynglingen är mer framgångsrik.

Vi fortsätter mot den Konglige Byn. Parkerar under Illum, mitt i stan (en dyr historia, visar det sig).

Vi ger Illum någon timme. Men inget mer för mig. Ynglingen har spenderbyxorna på sig och utökar sin garderob, uppmuntrad av både sin moster och mig. Han blir stilig.

Vi tar även en sväng om Magasin i stan och Paul Smith innan hungern knackar på och jag övertrumfar min i Köpenhamn uppfödda hustru med att lotsa oss rätt till anrika Peder Oxe.

Det blir øl og smørrebrød för mig, hummersoppa för Z och burgare för ynglingen. Vi blir mätta.

Vi följd ned mot Strøget innan vi skiljs åt. Jag promenerar mot Hovedbanegården, checkar på tavlorna för avgångar, men hittar inget tåg till Gbg 15.47.

Det dröjer innan jag inser att jag ska byta i Malmö.

Detta gråkalla vatten. Foto: KAI MARTIN

Tåget tar mig via bron mot Sverige. Med blicken över det gråkalla vattnet tänker jag på det besinningslösa våld som Kim Wall utsattes för.

Och, jag, jag tänker på tv-serien ”Bron”, vars skildringar av brott vida övertrumfades av verkligheten den där augusti 2017.

Fan…

Malmö city. Foto: Kai Martin

Så glider tåget in på Malmö central till ett inre ackompanjemang av Stry & Stripparnas ”Malmö city”:

I Malmö City finns det folk som dansar
vi diggar det hjälper mot tristessen där
Någon att han stack iväg
Glömmer alla drömmar där
I Malmö City finns det vackra ansikten
vi diggar det hjälper mot tristessen där”.

Ni vet hur det är.

Man tar en sväng i livet och plötsligt är man under omständigheter som knappast gick att förutspå.

Men jag är på väg hem. Alltid med den där tomheten som uppstår då Z inte är med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s