Inget vanligt Vatten – från konst till kulinariska upptäckter

En cirka timmes bilfärd från Göteborg, förbi Kungälv och de spatiöst välvda Tjörnbroarna, förbi stormigt vatten och vindplågade trän öppnar den bohuslänska kusten upp sig bland vackert, drastiskt välva granit- och gnejsklippor.

I varje prång och vik där det har gått att söka lä för den hotande vinden finns fisksamhällen. De som gett svensken fisk i djärvt fångad fångst, oavsett väder.

Denna dag, när västan intensivt ligger på, är det bäst att hålla i kepsen. Gråvädret flörtar med regnet, utan att det blir några våta pussar, men kanske mest stänk.

Vi gör Pilarne, där det finns en gravplats väl värd att besöka, men där det framför allt varje år ställs ut skulpturer i naturen. Konst möter tuffa förutsättningar och utmaningar, skapar nya perspektiv. Fåren knatar runt och låter sig behagas av skulpturerna, använder kanter till att förlusta sig när kliandet blir akut.

Statyer i rörelse. Foto: KAI MARTIN

Vi angör naturligtvis när utställningen gör sin sista helg, men tackar för detta vårt initiativ. Konstnärerna, svenskarna, Hedvid Bergman, Per Svensson, Marie Miesenberger och Kent Karlsson tävlar om utrymmet med holländskan Hanneke Beaumont, finskan Ida Koitila, isländska Helgi Gislason, britterna Tony Cragg och Laura Ford plus Pilanes signatur Anna, jättehuvudet skapat av spanska Jaume Plensa. Det har fått stå sina säsonger och gör nu sin, vad jag förstår, sista sejour. Synd. Det finns något välkomnade med denna starka profil högt upp på berget med utsikt vida omkring.

IMG_2404IMG_2408

Svindlande. Foto: KAI MARTIN

Men årets utställningen bjuder på motstånd. Marie Miesenbergers väldiga ram i metall med en klättrande figur bjuder in till deltagande och ramar in verkligheten. Hennes högt placerade skulptur, som om denne är på väg att hoppa rätt ut i luften, är svindlande och fascinerande. Kika upp mot himlen och figuren sätts i rörelse.

Per Svenssons ”Audiscope”, en gigantiskt tratt, ger inte bara ett slags kikarseende mot oändligheten och den vackra omgivningen utan också möjlighet att göra sin röst hörd. Men lyssnar man noga finns det andra röster, inspelade, som vill knacka på uppmärksamheten. Jag är också förtjust i Hanneke Beaumonts statyer, som i sina frysta positioner ändå är levande och i rörelse.

Natur möter kultur. Foto: KAI MARTIN

Även Helgi Gislasons ”Människans tanke” skapar en extra dimension. Kanske inte lockande på håll, men nära öppnar hennes huvudformade nät upp för ett nytt universum. För flera av skulpturerna eller konstverken är inte bara applicerbara på grund av sin placering, utan ger också en skjuts för fantasin.

Under promenaden upp och ner, fram och tillbaka i det vackra parkområdet drabbas vi förstås av hunger. Avsikten är Skärhamn och Akvarellmuséet. Mat och konst är ingen dum kombination.

Även på Akvarellmuséet spinner man på den sista tråden gällande utställningen ”Fusion”, en visning baserad på museets samlingar, men också nya utmaningar för just de konstnärer som visas. Så får Katja Tukiainens samarbete med Sigga Björg Sigurdadóttír direkt på väggarna deras respektive konst att ta kliv vidare. Katja Tukiainens rosa feminism är slagordskraftig, Sigga Björg Sigurdadóttírs svart på vitt är klatchigt, utmanande och med videor som sträcker ut hennes konstnärsskap än mer in absurdum.

Konstfärdigt. Foto: KAI MARTIN

Mest fascinerande är Lars Lerins akvareller, som leker med skärpans magi på ett svindlande sätt. Även Elena Merenmies konst är intagande. Framför allt hennes rum där detaljrika tapeter skapar ett tryck inåt med den gråsvarta heltäckningsmattan och långvägens centrum blir som en peepshow med sin kolorerade tavla. Michael Kviums monumentala porträttvägg är också kittlande, som frimärken med grotesker.

IMG_2434

Lars Lerin lockar ögat. Foto: KAI MARTIN

IMG_2436

Detaljrik. Elena Merenmies tapeter är suggestiva. Foto: KAI MARTIN

IMG_2438

Rosa feminism. Foto: KAI MARTIN

Men maten skulle ju snart stå på bordet, som vi bokat. Ett inne i hörnet, vilket på restaurang Vatten betyder öppenhet, för i vinkeln öppnas panoramat ut mot Skärhamns badplats, klippor, skär och det stormande havet. Den tryckande vinden får rutorna att vibrera. Innanför sluts vi av restaurangens atmosfär, möts av en sympatisk personal och lockas omedelbart till det finstilta på menyn. Hur…? Jo, överst finns en överraskningsmeny att välja för 550 kronor. Synnerligen prisvärt, skulle det visa sig. Framför allt då fyrarättersmenyn gav sju (se menyn och vin nedan).

Vi hade ju bil, så dessvärre blev det bara ett glas vin (till huvudrätten), men både Z och jag var övertygade om att vinmenyn, som skulle ackompanjerat rätterna, hade gjort denna sinnesutvidgande smakupplevelse fullkomligt galen.

Det hela inleddes med ett slags råbiff, grovt malen som är mild och smakrik på samma gång. Det går utmärkt med det bubbelvatten från Bollebygd som vi dricker till. Men vi är övertygade, som sagt, om att de kulinariska höjderna fram till huvudrätten hade slagit volter av ett passande vin. Detta följt av bröd, surdeg, formad golfbollsstor, och smöret med flingsalt och torkad tång, tror vi att det är. Mycket smakfullt. Förrätt nummer ett (råbiffen var bara en aptitretare) är pilgrimsmusslor med kombualg, omoget äpple, karamelliserad lök och buljong på tonkaböna och rivet äpple; smaker som fint gifter sig med varandra och landar ljuvt i gommen.

Förrätt två bjuder på halstrad havskräfta, kålrot, kräm på cashewnöt och kålrot, oregano och picklade nypon. Stormen slår mot rutan i samma takt  som hjärtat gör inne av jubel. Det är gott och så nära havet i smak och sinne. Så kommer då huvudrätten: smörstekt hälleflundra, havvarot (från Kållekärr), svartkål, brocooli och rättikakapslar med grön (1) sås på svartkål. En färg- och smaksensation, som landar väl med vinet; det vita Le Mazel för mig och det röda, Domaine Giachino, för Z. En kraftfull bouquet från båda vinerna; det vita med en doft av gödsel där vinet har en mousserande karaktär med mycket syra. Inget vin man släcker törsten med, men i ljuv harmoni med maten.

IMG_2444IMG_2445

Så desserten, som först bjuder på havtornsgranite och renfana, som kittlar i gommen. På det den rökta glassen med rominkokta plommon, rökt kolakaka och ishop följt av finalens chokladtryffel med kräm på fänkål och kryddpeppar, rostad mörk choklad, fänkålsbär. Kaffe från El Salvador, men rostat i Majorna, till.

Det gick inte att bli besvikna på den grundliga, men väl disponerade menyn. Dessvärre blev det ändå så. Varför…? Jo, vi sa till kyparen att här borde man kunna stanna över, ta vinpaketet med menyn och sedan efter den kulinariska fullbordan kunna knyta sig några promenadsteg från restaurangen. Så berättar denne att det går, de har paket med mat, vin och husrum. Hade vi bara vetat… Å andra sidan; vi har ett skäl att komma åter. Fel, vi har flera skäl att komma åter.

Mat & Menyviner och var du får tag på dem (4-rätters restaurang Vatten 29/9)

Ammis: Råbiff på ytterlår från Ölandakossa, rimmad fänkål, senapsfrön och misoemulsion med peppar

Förrätt 1: Pilgrimsmussla med kombualg, omoget äpple, karamelliserad lök och buljong på tonkaböna + äpple.

Förrätt 2: Halstrad havskräfta, kålrot, kräm på cashewnöt och kålrot, oregano och picklade nypon.

Varmrätt: Smörstekt hälleflundra, havvarot, svartkål, brocooli och rättikakapslar. Sås på svartkål.

Pre dessert: Havtornsgranite och renfana

Dessert: Rökt glass, rominkokta plommon, rökt kolakaka och ishop

Kaffegodis: Chokladtryffel med kräm på fänkål och kryddpeppar, rostad mörk choklad, fänkålsbär.

Vita vinet:

Producent: Le Mazel I utkanten av av byn Valvigneres i Ardeche bor syskonen Gérald och Jocelyn Oustric. De har i lite drygt 20 år odlat ekologiskt. Förr sålde de stora delar av druvorna till ett lokalt kooperativ men har sedan tidigt 2000-tal fokuserat mer och mer på att göra eget vin av högre kvalité. De har hjälpt många unga vinnmakare i trakten genom att hyra ut mark till dem i starten av deras karriär.

De odlar Syrah, grenache, carignan,Portan, grenache blanc, viognier och chardonnay som växer i kalklera. Egendomen består i dag av 18 hektar. Vinerna är fruktdrivna med massor av fräschör. Alla deras viner är alltid helt utan påverkan av främmande ämnen, både för vinifikation och flaskning. Den lilla spritsigheten i vinter kommer från äppelsyran i musen som omvandlats till mjölksyra.

Namn: Charbonnieres 2015. Chardonnay uppväxt på ståltank.

Importör: Vin & Natur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s