Konsert:

BJÖRK

!!!

Konstfärdigheter. Björk är så mycket mer än sin musik.

Foto: SANTIAGO FELIPE (från Björks Facebooksida)

Dalhalla, Rättvik.

Publik: 5500.

Bäst: Björks konstnärliga integritet är okuvlig.

Sämst: ”Human behaviour” föll på oreda i tonarten.

Fråga: Hur märklig kan en konsert bli…?

Sugarcubes (1986–1992) var ju ett förtjusande band på både skiva och scen. När så en av bandet förgrundsfigurer väljer att gå sin egen väg borde det inte bli fel. Sjävklart inte. Björks ”Debut” tillhör en av mina favoritalbum späckad med bra musik, spännande arrangemang och den så karaktäristiska sången i fri blom.

Det har hänt en del sedan 1993. Björk Guðmundsdóttir är en fri konstnärssjäl, men också en rastlös sådan. Det är inte bara från ett album till en annan som hon utforskar musikens möjligheter, utan också från låt till låt. Jag såg henne i Dublin 1995 i samband med utgivningen av ”Post”, ett framträdande som kunde mer. Men så blev det inte när hon senare den sommaren gästade Göteborg och Heden i ett cirkustält. För i mångt och mycket har inte alltid Björks ambitioner med sin musik förenats mellan inspelningar och scen.

Skam till sägandes har jag inte varit på någon spelning med henne sedan dess. Hög tid nu, alltså.

Min tanke var att i just Dalhallas fantastiska inramning kan så mycket ske och just där borde Björks pretentioner stämma in.

När man så vandrar nedför vägarna mot den amfiteater där scenen är placerad längst ner i kalkbrottet hörs fågelsång, som om vi klivit ned i en ny värld mer gränsande till någon regnskog eller djungel snarare än Dalaskogarna i trakterna kring Rättvik.

Björk i full blom. Foto: SANTIAGO FELIPE (från Björks Facebooksida)

På scenen förstärks de intrycket. Det är stora blomblad och växtlighet, förutom slagverks- och keyobard/dj-podiet samt den uppställda harpan inga instrument över huvudtaget. Ska det bli elektroniskt? Ska det en orkester dyka upp ur grönskan?

Det blir allt det och så mycket annat. För Björk på scen är något oändligt över en konsert. Mer av ett slags performance, en iscensatt musikalisk resa där skärmen bakom henne integreras med bilder av blommor, djur och natur plus videor från de låtar som just spelas.

Tio av spelningens 16 låtar är från senaste albumet ”Utopia”. Kanske hade spelningen mått bra av en bättre mix med material från fler av hennes album.

Koreograferad show. Foto: SANTIAGO FELIPE (från Björks Facebooksida)

På scen tvärflöjtsseptett Viibra från Island, som böljar som ett sädesfält, koreograferade paner som lockar och tjusar i sällsamma arrangemang. Till detta alltså en slagverkare, en man som sköter de elektroniska ljuden och en harpist. I all särklass en säregen sättning. Till detta Björk och hennes röst, som hämtar allt från själen. Kraft och styrka, smeksamt och ömsint. Ej heller att glömma hennes och de andras kreationer, som härtappat från någon scen ur ”Trollkarlen från Oz”; drömskt och utstuderat.

Jo, det är en fröjd för ögat. Men för örat…?

Nja, den flöjtarrangerade musiken med stänk av slagverk, harpa och elektronika fastnar lite väl mycket i formen, även om det emellanåt är förföriskt förtjusande. När sedan Björk i sin tidiga sololåt ”Human behaviour” kommer in i fel tornart, ja då klarar inte denna så fantastiska sångerska att rädda hem detta hennes mästerstycke.

Det är dock den enda blamagen i ett konstnärligt och pretentiöst framträdande som inte liknar någonting annat. Märkvärdigare, på gott och ont, kan det inte bli.

Låtlista, Dalhalla 14 juli:

1. Arisen my senses

2. The gate

3. Utopia

4. Blissing me

5. Claimstaker

6. Isobel

7. Courtship

8. Human behaviour

9. Tabula rasa

10. Pleasure is all mine

11. Wanderlust

12. Features creatures

13. Losss

14. Sue me

Extranummer:

15. The anchor song (på isländska)

16. Notget