Fin film om Ted – men med gravt fel

Film

TED – FÖR KÄRLEKENS SKULL

!!!!

Ted

Porträttlikt. Men med ett gravt fel.

Regi och manus: Hannes Holm.

I rollerna: Adam Pålsson (Ted Gärdestad), Peter Viitanen (Kenneth Gärdestad), Happy Jankell (Lotta Ramel), Jonas Karlsson (Stikkan Anderson), Johan Hedenborg (Arne Gärdestad, pappa till Ted), Marie Kulle (Margit Gärdestad, mamma till Ted), Hanna Alström (Ann Zackarias), Gustav Orvefors (Janne Schaffer) med flera.

Det har blivit trend att sikta in sig på svenska 70-talsikoner. Björn Borg i filmen ”Borg”, Ronnie Peterson (”Superswede”) och nu Ted Gärdestad (”Ted – för kärlekens skull”). Tidsmarkeringarna är nödvändiga och i filmen om Ted Gärdestad skapas den inramningen med emfas. På samma noggranna vis väljer regissör Hannes Holm en på samma gång poetisk väg som själslig. Från de rena tonåren med Ted Gärdestads huvud fullt av musik, men samtidigt en allvarlig utmanare på tennistronen mot självaste Björn Borg, över genombrottet som 16-åring till när demonerna började spöka och till slut tog över hans liv för att ta det.

Det är ingen smal sak och med Adam Pålssons känsliga spel från naiv till schizofren, från juvenil till 40-åring, hade det nog inte lyckats. Han gör en fantastisk prestation med trovärdighet även i röst till nyinspelningarna (strongt jobbat av musikläggaren och arrangören Jimmy Lagnefors).

Det är en film baserad på Ted Gärdestads liv, där det tas ut svängar här och där för att skapa dramaturgi. Det är ju drama och så måste ske. Det pendlar skickligt mellan skir oskuldsfullhet och de mörka krafter som Ted Gärdestad tvingas kämpa mot.

Här finns relationsdramer, som mellan storebrodern Kenneth (som ju skrev texterna till Teds sånger) som den starkaste genom hela filmen. Kenneth Gärdestad var ju också den som följde och stod bakom sin lillebror genom hela livet. Men också kärleken till Lotta Ramel fint spelade av Happy Jankell.

Pluspoäng också till Niklas Strömstedt och Lotta Ramel som i filmen får spela sin far Bo respektive mor Susanna. Eller att Per Sinding-Larsen spelar enveten nöjesreporter på 70-talet. Begåvad humor, helt i min smak.

”Ted – för kärlekens skull” visar på Ted Gärdestads styrka, hans tilltro till sin musik och hans kärlek till livet. Men den backar alltså inte för baksidan av hans liv. Något som skänker trovärdighet åt filmen.

Mindre bra är att Ted Gärdestad som vänsterhänt förvandlats till högerhänt; jag förstår det inte. Det hade, för att ta ett närliggande exempel, inte gått att göra ”Borg” med en John McEnroe som högerfattad. Det hade spräckt just trovärdigheten. En film med Beatles kan inte göras med en basist som inte, som Paul McCartney, spelar höger hänt. Så heller inte i en film om Jimi Hendrix.

IMG_8624

Min reaktion på Instagram från 30 augusti 2017.

I början på 60-talet, precis som Ted Gärdestad är mitt födelseår 1956, var det fortfarande inte tillåtet att skriva med vänster hand i skolan. Det ändrades vid min skolstart, men det var på håret. Jag tvingades gå på test för att övertyga skolledningen om att min vänsterhänthet var så grav att den inte gick att rätta till. Vid samma tidpunkt slog alltså Beatles igenom med Paul McCartney som vänsterhänt musiker. En viktigt markör för mig; en viktigt markör, vilket jag är övertygad om, också för Ted Gärdestad.

Herregud, man fick vara vänsterhänt!

Lägg till detta att att vara vänsterhänt fortfarande inte ses med blida ögon i stora delar av världen.

Så, nej, jag förstår inte varför man brustit i detta. För varför är det annars viktigt att göra en porträttlik Stikkan Anderson? Eller varför ska Björn Ulvæus (Jonas Bane) och Benny Andersson (Edvin Bredefledt) likna 70-talets Björn&Benny? Eller för all del Anni-Frid Lyngstad och Agnetha Fältskog (Angelina Håkansson respektive Amanda Gylling)…?

Det finns också lite andra märkligheter som den nogräknade kan ta till sig (nej, Ted Gärdestads band hade inte en kvinnlig basist) och nörda sig med. Men jag låter det bero.

Nu klarar sig filmen ändå, eftersom det lyckligtvis inte är fullständigt fokus på Ted Gärdestads gitarrspel, plus att det starka spelet hos skådespelarna dominerar. Då visste jag ändå missen innan jag såg filmen och reagerade på det med min kommentar (ovan) på Instagram 30 augusti.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s