Teater:

ETT DRÖMSPEL med 123 Schtunk

Slår dramaklassiker med häpnad. Foto: KAI MARTIN

Lorensbergsteatern, Göteborg:

Baserad på August Strindbergs drama ”Ett drömspel”.

I rollerna: Dick Karlsson, Josefine Andersson och Lasse Beischer.

Teknik: Thomas Pålsson.

Med improvisation och clownsmink är teatergruppen 123 Schtunk helt reservationslösa inför sina uppdrag. Nja, kanske ändå inte. För det finns en respekt för de klassiker som trion tar sig an, men samtidigt är det just den respekten som ständigt utmanas.

Med clownnäsa, dito smink och med cirkusens mest klassiska narrfigur slår de Shakespeares, Vilhelm Mobergs eller August Strindbergs klassiker med häpnad.

Under sin Schtunkival rullar de runt på fyra pjäser, dels barnföreställningen – den osminkade – ”Snödrottningen”, dels de tre pjäserna ”Rid i natt”, ”Raskens – vi går åt vilket håll vi vill” och ”Ett drömspel”. Det är naturligtvis en utmaning som sker på kortast möjligast tid i dagar räknade (”vuxen”-pjäserna mellan 27 och 30 december) men till största möjliga larm och stoj.

För det tar inte lång stund efter att mörkret släckts och spotlighterna riktats mot scenen förrän ljuset i salongen tänds och publiken bjuds in till både spott, spe och värmande humor.

Ja, 123 Schtunk är snabba på att driva med sig själv, med publiken och med den pjäs de spelar. Det sker improviserat och med utmaning mot sig själva och mot publiken. Det är sannerligen inte svårt att dras med i det höga tempot och de stolliga infallen. Skratten ekar och applåderna dånar, även om jag emellanåt kan tycka att teatergruppen kanske fikar just efter bekräftande handklapp lite för ofta.

Men trion på scen ror galenskaperna iland parallellt med berättandet och iscensättandet av den pjäs de gör. Efter att ha åkt offpist en längre tid hamnar de lika raskt och vördnadsfullt tillbaka i spåret, replikerna sitter med emfas för att i nästa stund hamna i raljansens utmaningen då någon oväntat använder sig av en dialekt aldrig tidigare prövas.

Det blir underhållning som värmer, men det är knappast så att den redan från början så obegripliga Strindbergpjäsen bjuds någon högre förklaring än ren och skär underhållning. Gott så.