Springer man på mycket (som jag), så kan man ibland komma för sent till en del. Så när jag landar på Trädgår’n för att se ”Made in Sweden”, etablissemangets showpaket till julbordet, är det finalaftonen.

Nå, då sitter å andra sidan allt som en smäck och jag ensemblen med stjärnorna Erik Segerstedt, Peter Magnusson, Bruno Mitsogiannis, Lotta Engberg och Lisa Stadell tindrar.

Lotta Engberg i centrum. Foto: KAI MARTIN

Det är ett smart koncept där svensk musik ställs i första rummet av den enkla anledningen att svensk musik har mycket att hyllas för.

Det blir med andra ord lika självklart med ett Thore Skogman potpurri som något av Shellback eller Max Martin.

Samtliga sångare får sin plats i strålkastarljuset där Peter Magnusson ska vara komikern som också tjänar som något slags konferencier. Nu är väl inte han högst upp på min favoritlista gällande humorister och hans parodierande på kung Carl Gustaf eller kronprinsessan Victoria faller rätt tungt i intigheten.

Då är det lättare att smälta sånginsatserna. Ja, det är en fröjd att höra Lotta Engberg gå in och köra Lady Gagas ”Pokerface”, bara för att hon kan. Bruno Mitsogiannis är kvällens vokala behållning, han klarar det mesta och gör det med kraft om så krävs, värme när det behövs och humor om tillfälle ges. Erik Segerstedt är måhända den mest anonyme i röstskaran, men har en klar, fin röst och när han gör Arvingarnas ”Elouise” i neddraget tempo med en smula mollanstrykning blir betyget ”med beröm godkänt”. Annars är det göteborgskan Lisa Stadell som river av mest applåder, både för sin dans och för sin röst. Det är klös i den pipan.

Rivig. Foto: KAI MARTIN

Butta Börjesson har regisserat den här showen och som vanligt syr han ihop en föreställning som är späckad med det mesta och bästa.