Konsert:

FRANSKA TRION

!!!!

Furiös Matti Ollikainen. Foto: KAI MARTIN

Pustervik, Göteborg.

Publik: Utsålt.

Bäst: Det skeva omöjliga som blir så vackert.

Sämst: Vad skulle det vara…?

Fråga: Hur mycket kraft besitter egentligen den här trion…?

Traditionen bjuder julkonsert med den udda Franska Trion – Matti Ollikainen, sång och piano, Viktor Turegård, kontrabas, och Thommy Larsson, trummor. Men traditionen bjuder lika mycket eller kanske mer av annat.

För när Matti Ollikainen som sexmästare snarare än tomte plockar fram sina paket är det ur trions digra låtskatt. Det exploderar av blues, jazz, pop och rock i vildsinta arrangemang till Ollikainens ömkansvärda texter om utanförskap, olycklig kärlek och ett liv med sotiga sorgkanter runt ett immigt fönster betraktat utifrån.

Det är ett slags poetisk orättvisa, ett slagträs kraft mot en bekväm fåtölj som slås till splitter. Varje sång är så skev och kantig, att man bara väntar på att den ska ramla omkull. Men med en druckens furiösa kraft balanserar musiken vidare för att sluta i något slags disharmoni.

Jo, det blir julsånger. Men av det traditionella färgar Franska Trion allt hastigt från sin palett. Det är knyckiga versioner med Matti Ollikainens klagande, expressiva sång. Det låter som ingenting annat och det är fint så, samtidigt hör jag emellanåt en John Holm på piano genom Bob Hunds uppfriskande galenskap, eller ett vinglande anslag från en Jan Johansson, transformerad genom en generator, alstrande energi från 60-talet till 2010-talet och det är alldeles fantastiskt.