Teater:

SÅNG FÖR KASSANDRA

Regi: Maria Hörnelius.

Manus: Maria Hörnelius och Mirja Burlin efter Christa Wolfs bok ”Kassandra”.

I rollen som Kassandra: Mirja Burlin.

Musik: David Sperling Bolander.

Koreografi: Indra Lorentz.

Scenografi och kostym: Ger Olde Monnikhof

Maskör: Linda Bill

Ljus: Miranda B Wikström.

Ljud- och ljusteknik: David A Andersson.

Ja, tajmingen är väldigt olycklig. Jag ser sista föreställningen av ”Sång för Kassandra” på Teater Trixter, den intima scenen inklämd i skuggan av Stena Terminalen och Oskarsleden. Men tiden har inte medgett annat; det är så med tiden.

Så i en glest besökt salong hör jag hur bilar susar förbi i nutid. Jag hinner tänka ett ”vad synd” om att pjäsen inte lockar fler. Men när jag omsluts av mörker och tystnad, kliver plötsligt Mirja Burlins Kassandra genom pelare och tar med mig på en tidsresa.

Det är en desperat monolog. Kassandra står inför döden och försöker förklara sitt liv och sina livsval. Hon som varit i händerna på andra människors (mäns) beslut har själv velat styra över det självklara.

Mirja Burlin är ensam, så när som på musikern David Sperling Bolanders stämningsfulla musik. Tillsammans sjunger de sånger, vackert sprött, starkt. En harkling från hans sida gör honom plötsligt till en utmanare i monologen med repliker som för att stötta Mirja Burlins krävande insats. Det är snyggt och effektivt.

Men det är Mirja Burlin som bär fram den starka texten, som ångar av förtvivlan, vanmakt och stolthet. Ja, sierskan, som alla vill höra men då sedan hennes insikter blir verklighet gör henne till paria, bär en förtvivlande röst. Men också en från en kvinna som aldrig velat bli kuvad, som stått för sitt ord och försökt leva sitt liv uppriktigt och med högt buret huvud i en tid av galenskap. En tid som lika väl skulle kunna vara nu.

Sista föreställningen av en uppsättning som borde få fortsätta. Foto: KAI MARTIN

Denna Maria Hörnelius och Mirja Burlins (ja, förstås även musikern David Sperling Bolanders) uppsättning förtjänar en fortsättning. Det här är en monolog med kraft och insikt, uppbyggd från den grekiska mytologin, som berör inte endast 2017 utan har något att att berätta framgent .