Tar i från både tårna och hjärtat. Foto: KAI MARTIN

Jag har hört och fascinerats av hennes röst lång tid nu. Första upptäckten, kanske, 10–15 år sedan på Park Laneshowen Cabaret Lorensberg, där hon tog sig an covers som vore de hennes egna.

Därefter har hon dykt upp i olika sammanhang, men aldrig riktigt i egna. Men med tiden har det saknade självförtroendet byts ut mot viljan att göra eget material, texterna är hämtade ur själens nödvändighet och rösten, ja, herregud den rösten, har hon ju slipat på sedan sina tonår.

Snart 40 år gör alltså Lollo Gardtman sin solopremiär och som hon har slitit för den. Som sin egen skivbolagsdirektör, som sin egen marknadsförare, som sin egen producent (med lite hjälp av sina vänner), som arrangör (med lite hjälp från sina vänner) och låtskrivare (tillsammans med sin sambo) har hon nu kommit fram till albumet ”Chapter one”, ett dynamitpaket av känslor och funky soul.

Det är klart att det ska firas. Hon bokar Nefertiti, för det var där hon gjorde sin debut genom sin pappa som ordnade in den då tonåriga Lollo för ett förbandsgig innan jazzrävarna. Hon fick mersmak och här och nu är hon på samma scen för sin egen musik.

Det är utsålt, hon har lyckats som marknadsförare och banne mig om hon inte har lyckats med resten också, inklusive sig själv som talangscout som upptäckt Lollo Gardtmans förtjänster.

Ja, det är ett releasekalas med förväntan. Hon har ett intensivt svängigt band på scen, full sättning med keyboard, bas, trummor, gitarr, saxofon, trombon, trumpet och kör. Vännerna bjuder igen och det är en konsert som är fylld av värme och energi.

Visst, det blir inte fler låtar än vad hon just nu har. Albumet ”Chapter one” dras igenom med mersmak. Här finns utrymme för Lollo Gardtmans omfångsrika och själfulla röst, hon smeker och sparkar, tar i från djupet av sitt hjärta, leker och lockar, knockar och bjuder på sina texter med den trovärdighet som bara den som levt kan leverera.

Men det räcker inte med det. Hon bjuder på en försmak av ”Chapter two”, kapitlet som vänder den svåra tiden ryggen och tar sikte mot framtiden med tro, hopp och kärlek i ryggen.

Och, mina damer och herrar, detta smakprov, ”Love bug” kallad, är en fantastisk funklåt med driv och livsglädje, som gör att åtminstone jag är sugen på att höra mer. Nu!

Jo, det fanns säker de som undrade varför Lollo Gardtman inte sjöng någon av sina patinerade Chaka Khancovers. Men varför förlita sig på andras musik då det finns så mycket kvalitet i den egna…?