Show:

SÅ MYCKET JUL med Stefan & Kim

!!!

Eldfängd show: Foto. KAI MARTIN

Kajskjul 8, Göteborg

Bäst: Audition till ”Kristina från Duvemåla”.

Sämst: Att duon inte knöt ihop säcken med audition till ”Kristina från Duvemåla”.

Fråga: Finns det några gränser för vad de kan…?

Låt mig med en gång säga att jag och Stefan & Kim inte kommit helt överens. Jo, jag har underhållits av den skickliga duon, men inte riktigt klickat med deras humor och musikaliska gags. Så, ja, det kan hända att jag satt lite mer armarna i kors. Men… ärligt talat inte så länge.

Julstämning. Foto: KAI MARTIN

”Så mycket jul” inleds med ett preludium till själva den stora föreställningen. In kommer Kim Strandberg för att spela på en väldigt liten flygel. Väl på plats efter en inte helt oäven  flört med bröderna Marx dyker så Stefan Arwidsson upp och sjunger väldigt djupt. Det är julstämningen med en smula eftertänksamhet, men också underhållande larvigt. För det är ju så den här duon är, musikaliska clowner av rang som aldrig kan låta bli att dra iväg mot tokigheternas rand.

När så väl den stora showen startar har Stefan & Kim satt tonen och takten. Tillsammans med sin tvåmannaorkester ledd av multiinstrumentalisten Mattias Frisk (härligt svängig batterist) blir det en musikalisk resa.

Om en jul i New York. Foto: KAI MARTIN

Stefan & Kim spänner över Michael Jackson och Johan Sebastian Bach, stämmer upp i ”Oh, helga natt (Adams julsång)” med samma självklara snits Pogues ”Fairytale from New York”.

När Stefan Arwidsson drar sin historia om den gången han sökte till ”Kristina från Duvemåla” med en av Abba-medlemmarna i juryn, så är det utmärkt underhållning. När ”Guldet blev till sand” drar iväg till honky tonk är det fenomenalt, men när underhållningen är över har de glömt att koppla samman inledningen med slutet och poängen faller platt. Varför inte säga ”Ja, jag fick inte jobbet. det gick till en Peter Jöback.”, sätta punkt och sedan gå vidare.

Galna upptåg. Foto: KAI MARTIN

För det är lite så med Stefan & Kim, att mitt i den gränslöshet som de rör sig i glömmer de ibland av att landa; lite allvar, en historia som inte får sitt slut… allt för att duon ska rusa fram mot nya galna upptåg.

Ja, det är skamlöst underhållande och denna gången med en fräschör jag saknat de senaste gångerna jag sett dem.

Och, jo, berättelsen från isbanan i Vetlanda var finstämd, även om den också skojades bort