Konsert:

TIMO RÄISÄNEN

!!!

Dansa. Pausa. Dansa. Pausa. Foto: KAI MARTIN

Pustervik, Göteborg.

Bäst: Krämandet i extranumren.

Sämst: För mycket start och stopp.

Fråga: När kommer Timo Räisänen att lita på sina nya låtar…?

Han gjorde ju ett ordentligt stilbrott med samarbetet med arrangören, dirigenten och musikern Martin Schaub när Ted Gärdestad satte i fokus. Förvisso hade Timo Räisänen nosat på svenskan både gällande ”Lyckliga gatan” i SVT:s ”Alla tiders hits” (han vann tävlingen 2013) och Göteborg Energiuppdraget med ”Aldrig långt bort” (2011), Bland annat.

Men med nyss utkomna albumet ”Tro, hat, stöld” är det fokus på svenska texter till Timo Räisänens nu rätt så typiska indierock.

På scen försöker han upprätthålla skärpan gällande det nya materialet. Men tålamodet brister. Jo, han inleder med ”Hemliga polisen” och följer sen upp med fler spår från albumet uppblandat med äldre, engelskspråkigt material. Det är ok. Men…

Starten är tafflig som börjar med att han möter publiken för att stämma sin gitarr och sedan krångla med gitarremmen. Så kickstart för att ta ett långt, okoncentrerat mellansnack. Börja igen. Ta ett långt, okoncentrerat mellansnack. För att byta t-shirt. Kickstart… Ett mönster som repeteras spelningen igenom.

Synd, tycker jag.

Om jag nu skulle önska hade det varit mer passande med ett tajtare set, tre låtar åt gången, mellansnack (t-shirtbyte) och dessutom i högre grad presentation av de nya låtarna, som förtjänar en bättre behandling än det de fick på Pustervik.

För när Timo Räisänen väl är inne i musiken, när rösten får tala (vilken exceptionellt häftig och god sångare han är!), så larmar och charmar han de mesta.

Nu blir det lite av ett fritidsgårdgig, eller kanske hemma i någons vardagsrum; inte så där jättenoga med någonting, men väldigt trevligt.