Ja, det är tidigt på säsongen. Trots att vi skriver mitten av oktober. Ja, det är ett gäng omgångar kvar av säsongen. Och ja, förra året visade Frölunda starkt sina kvaliteter fram till årsskiftet för att sedan leta formen hela vägen genom slutspelet.

Men… så här långt har laget problem. Framför allt försvarsmässigt, där slarv blandat med markeringsmissar och framför allt en ovilja att låta det göra ont – ja, både för sig själv och motståndarna – blottar ytor som ger chanser om och om igen.

I ”derbyt” mot HV71, svenska mästarna, blev det återigen tydligt.

Frölunda inleder, som vanligt, starkt. Men förmågan att skapa press är inte samma sak som att skapa målfarligheter. De få möjligheter som kom var en enkel match för Linus Söderström i målet, som jobbar lugnt, täcker av väl och bjuder på minsta möjliga glipor.

Så blir det istället HV71:s Max Wärn, som vid en spelvändning, gör 1–0. Hur? Ja, en chansbrytning från Rasmus Dahlin i offensiv zon öppnade för det, som inte blev bättre av Matt Donovans liknande manöver i försvarszon, som möjliggjorde för Martin Thörnberg att enkelt manövrera pucken i sidled till målskytten.

0–1. Foto: TOMMY HOLL

Då hade Johan Mattsson i Frölundas mål räddat sitt lag vid flera tillfällen, men han lyckades också ställa till det bakom mål; en situation hade genom tur och skicklighet i och för sig redde ut.

I andra perioden ökar tempot, det blir därmed mer chansartat. Men det är framför allt gästerna som behåller trycket när Frölunda vägrar ge sig in i svidande närkamper. Gång på gång är det HV-spelarna som går ur situationerna med pucken under kontroll. Gång på gång får Johan Mattsson räddat sitt lag.

Ändå är det Frölunda som genom en revanscherande Matt Donovan kvitterar och därmed skapar – åtminstone siffermässigt – en jämnare match.

Men i tredje perioden är det HV71 som växlar upp. 1–1 blir 1–2 via en soloprestation som Mattias Tedenby ska premieras för, men återigen är det ett försök till brytning, nu i mittzon, som skapar möjligheten.

1–2. Foto: TOMMY HOLL

1–3 är snöpligt, ur Frölundaperspektiv. Viktor Ejdsell snor pucken, snirklar in och sätter pucken högt till vänster om Johan Mattsson, som har en hel del att fundera över. Samtliga mål kom på plockhandsidan. Förvisso högt, men…

Skottstatistiken (19–32) visar vilket lag som hade mesta vilja. Det syntes dessvärre också mer än i statistiken och i slutresultatet. Frölunda spelar vilset och utan stadga – och jag kan inte låta bli att undra vad förlusten av kulturbärare som Nicklas Lasu, Robin Figren och Patrik Carlsson har inneburit. För att inte tala om Johan Sundström.

Frölunda har genom säsongerna haft en stor genomströmning av spelare. En del faller ifrån. Nya kommer till. Ja, med Roger Rönnbergs spelidé får man kontinuitet. Men just nu känns det bara som Joel Lundqvist är Frölundas hjärta och han är som spelare inte riktigt frisk, något som var tydligt mot HV71.

Roger Rönnberg har en hel del att jobba med med sitt juvenila lag. Framför allt måste det börja göra ont. Nu undviker för många momenten där slitet framför både det egna och motståndarnas mål skapar momentum för Frölunda. Just nu är det bara förlusten som svider.

Kanske blir det bättre efter jul den här säsongen.