Konsert:

PABLO MATISSE, LAVA BANGS och ROME IS NOT A TOWN

!!!!

Röjarband. Foto: KAI MARTIN

Pustervik, Göteborg.

Bäst: Rome Is Not A Town kan verkligen skaka om.

Sämst: Bu för gig som börjar efter midnatt.

Fråga: Vilket blir nästa kliv för Göteborgsbandet…?

Vilken lyx, egentligen. Tre Göteborgsband som var och en för sig bjuder på en extrashot energi väl fördelat över en kväll. Klart att det blir en form av berusning av det.

Kvällen, eller kanske snarare natten, är vikt för Rome Is Not A Town, bandet som har Sonic Youths Thurston Moore på fanlistan och som firar releasen av debutalbumet ”It’s a dare”.

Men Pablo Matisse och Lava Bang är sannerligen inga dåliga uppvärmare. Det förra inledde kvällen med sådan energi och fart att det var svårt att inte imponeras.

Division Of Laura Lee-sångaren Per Stålberg håller i mikrofonen med den äran, levererar aggressivt och rappt med obändig rastlöshet. Till detta förre Soundtrack Of Our Livesgitarristen Ian Person, som jag aldrig sett få jobba så hårt och intensivt. Denna rockkombo rasar igenom sitt set med pur glädje och frenetisk ilska. Stark, modern punk.

Fartfylld orkester. Foto: KAI MARTIN

Lava Bang följde med expressiv rock på trio. Bas (SaraBeata Hagström) och trummor (David Flood) håller ihop musiken förtjänstfullt där gitarren (Sara Eriksson) är sparsmakad både vad det gäller ackord och melodispel. Snyggt och intensivt med en sång som är på samma gång desperat och läcker.

Intensivt. Foto: KAI MARTIN

Redan när jag första gången såg Rome Is Not A Town knockades jag av bandets sprängkraft, coolhet och det snygga samspelet. Det har inte blivit sämre under de här två åren. Gruppen har definitivt utvecklats utan att tappa sin särart.

Furiöst. Foto: KAI MARTIN

På scen är det furiöst, men aldrig kaotiskt. Musiken är helt klart inspirerat av Sonic Youths larm, men med sin egen identitet. Det är malande, elektriskt, med en symbios mellan trummisen Caroline Kabat och basisten Emma Wättring som driver svänget och hårdheten till den yttersta gränsen och gitarristerna Susanna Brandin och Kajsa Poidnak förmåga att möta varandra. De förstärker varandra, fyller ut, stöttar, duellerar. Till detta Kajsa Poidnaks emellanåt lätt blasé sång, som emellanåt brister ut i ren desperation.

Jo, Rome Is Not A Town är ett band som skakar om och fascinerar.

Fantastiskt samspel. Foto: KAI MARTIN

Men på scen skulle jag ändå vilja ha större variation i ljudbilden. Mangel i all ära, men glöm inte dynamiken i förtjusningen att låta mycket.