Jag har skrivit det förr och skriver det igen: Göteborg är en fantastisk stad med tusen och en möjligheter för den hågade. För den som önskar roas, för den som vill söka en krydda till vardagen, till livet.

Som denna septemberlördag som är lynnig vädermässigt som en aprildag, men också fylld av händelser som det är svårt att ducka för.

Som IFK Göteborg mot Jönköping Södra, matchstart 14.00, där vädret lekt tjuv och rackarspel, men hämtade andan vid nedsläpp och bjöd på uppehåll och med tiden en alltmer envetet värmande höstsol.

Blåvitt har inte rosat den här säsongen. Tränarbyten och ständigt skifte i kanske ett lags viktigaste positioner, backlinjen, bäddar inte för tipptoppspel och nye tränaren Alf Westerberg fick klara sig utan assisterande tränaren Torbjörn Nilsson, som drog av hälsenan tidigare i veckan i ett försök att lira fotboll med sina adepter.

Laget backas av ett starkt och vackert supporterstöd. Tillsammans med Joel Almes inmarchlåt ”Snart skiner Poseidon”, allsvenskan vackraste, är det ju en omfamnande styrkekram att känna inför match, för stolthet, för glädje, för mod.

Inledningsvis är det tålamod från göteborgarnas sida. Inget chansspel, tillbakaspel ned till sitt position, upp med bollen igen. Allt i ett försök att lirka upp motståndarnas kompakta spel. Jönköping Södra bjuder emellertid inte på några blottor, täpper till alla möjligheter och tålamodet tryter definitivt när Jönköping Södra kommer upp i ett av sina få anfall, som i den 16 minuten belönas med 0–1.

Blåvittspelarna viftar för hands, men försvaret stod passivt när Dzenis Kozica får på en rökare, som Pontus Dahlberg saknar möjlighet att ta.

Kikar man på bollinnehavet så regerar IFK Göteborg. Chansmässigt likaså. Visst, Sören Rieks kanon i ribbans underkant i 26 minuten var värt ett bättre öde. Men övriga möjligheter är försiktiga och av ett lag som inte riktigt tror på sig, där tvivlet kväver tilltron i de avgörande situationer.

Ja, Patrik Karlsson Lagemyr, som gör sin första start för säsongen, är irrationell och lurig. Men också en bit ifrån att skoja skjortan av sina motståndare.

Sebastian Eriksson, med Blåvitts största fajterhjärta, sliter kopiöst och blandar bländande teknik med ett all in-spel som emellanåt känns väl riskfyllt.

Det är Jönköping Södra som går av planen i halvtid med sitt mål och Blåvitt med huvudbry.

Nu gör Patrik Karlsson Lagemyr den befriande kvitteringen rätt snart in i andra halvlek när han tar tillvara på Emil Salomonsson inspel och placerar distinkt bollen till höger om Anton Cajtoft.

Första matchstarten för Paka och första målet för säsongen. Foto: TOMMY HOLL

Med fortsatt bollinnehav var det bäddat för en Blåvitt seger, men det går grus i maskineriet gång efter annan.

När sedan Anton Cajtoft tvingas ge upp i 74 minuten på grund av en knäskada lämnar det möjlighet för IFK Göteborg att säkra tre poäng. Francisco Mancilla kommer in ouppvärmd och hamnar snart i svårigheter. Sören Rieks utmanar i en duell, får med sig bollen och lobbar den i ribban – igen! Men mot matchens slut står det klart att inte heller Francisco Mancilla kan fortsätta matchen. Ett skadat lår omöjliggör spel och in kliver lagkaptenen Tommy Thelin med målvaktströjan och -handskar.

Men situationen att utmana försitter IFK Göteborg fullständigt. Ja, Jönköping Södra parkerar skickligt sin gröna buss. Av det givna matandet av långbollar på Mikael Boman för att skapa oroligheter i motståndarnas försvar blir det intet. Istället tröstlösa tillbakabollar till Pontus Dahlberg.

Så spelar bara ett ängsligt lag, inte ett änglalikt.

MOT NY ARENA

För den definitivt fotbollstokige väntade ju avspark mellan Häcken och Elfsborg på Bravida arena klockan 16.00. Den från fredagen uppskjutna matchen skulle nu avgöras. Men något måtta får det vara, så en promenad mot Scandinavium, lite mat på vägen och sedan matchen Frölunda mot Mora.

Frölunda har siktet inställt på en topposition i SHL. Nykomlingen Mora vill befästa sin plats i ligan, kommer spela efter sina resurser, täppa till spelet för motståndarna och förlita sig på sitt försvarsspel och sin målvakt. För dagen var det Christian Engstrand som stod i Moras mål och det skulle bli avgörande.

Frölunda inledde snabbt och effektivt. När Joel Lundqvist efter kort tid serverades en macka, nöp han till direkt. Men Christian Engstrand var snabbt med och snodde den vackert i plocken.

Med självförtroende i ryggen höll han Frölunda stången helt i första perioden. Precis som Johan Gustafsson i andra kassen. 0–0, alltså.

Här kunde kanske Frölunda kunnat spela ut lite mer, visat lite större iver att ha puck och bredda spelet snabbt och distinkt. Allt för att skaka om Mora. Men i andra hade motståndarna hittat rytmen. Så när laget äter sig fast i Frölundazonen blir det till ett läge som ger matchens första mål. Emil Bejmo utnyttjar effektivt Johan Gustafsson bristande uppmärksamhet och trycker in pucken 6.56 in i andra. Ja, i den positionen som Frölundakeepern står ska han täppa till efter stolpe och is. Men som jag ser det förlorar han en millisekund av fokus, som gör att han släpper den där glipan.

Han får mer att göra sedan och i en dubbelräddning av den mer gymnastiska sorten fredar han målet och revanscherar sig rejält.

Akrobatisk insats räddar målet från påhälsning. Foto: TOMMY HOLL

Samtidigt finns det mycket att jobba på i hans spel, som jag upplever som väl chanstagande, och framför allt i de returer som han sprider.

Frölunda straffar sig onödigt med flera utvisningar och efter två perioder är det Mora som står fast vid sin 1–0-ledning.

Men hemmalaget, med ett fantastiskt stöd från sina fans, trummar på. Efter nära fem minuter i tredje perioden gör Sean Bergenheim just den där sidledsförflyttningen, som gör det jobbigt för Christian Engstrand, snyggt framspelad av Simon Hjalmarsson.

När Ryan Lasch sedan på egen hand prickskjuter 2–1 en bit in från blå är saken klar. Åtminstone verkar det så med ett självgott Frölunda, som inte jobbar klart matchen.

Det gör att vilt satsande Mora, som tar upp sin keeper med nära tre minuter kvar, äter sig in i situationer. Visst, några gånger har Frölunda chansen att avgöra. Men utan skärpa går det inte. Så istället är Jacob Lagace som kvitterar i en ytterst tilltrasslad situation med båda lagen i, kring, över, framför och bakom Johan Gustafsson när det bara är elva sekunder kvar av ordinarie speltid.

Så matchen går till förlängning där det inte hinner gå en minut innan den är över.

Ryan Lasch har siktet inställt och trots att Christian Engstrand, 183 cm, pressar sin väldiga kropp mot stolpe och ribba hittar den amerikanske snipern det lilla, lilla utrymmet som krävs i krysset för att pucken ska smita in och trilla ner bakom mållinjen.

Rättvist…?

Tja, sett till puckinnehav och chanser. Men Frölundas spel behöver skärpas till några snäpp för att klara sin målsättning. Men… det är ju 51 omgångar kvar att spela om.