Krigets klaustrofobi

Film

DUNKIRK

!!!!

Unknown En väg ut. Ingen väg ut.

Regi: Christopher Nolan.

Kamera: Hoyte van Hoytema.

I rollerna bland andra: Kenneth Branagh, Harry Styles, Cillian Murphy, Tom Hardy, Fionn Whitehead, Tom Glyne-Carney, Jack Lowden, Mark Rylance.

Musik: Hans Zimmer.

Andra världskriget ligger över 70 år tillbaka. Men fortfarande både kittlar och förfäras vi av dess fasor. Christopher Nolans ambitiösa 150-miljonersfilm skildrar ett drama som både speglar sig i evakueringen vid Dunkerque 1940 och filmen ”Dunkerque – helvetesstranden” från 1958.

Nolan har skapat en klaustrofobisk film med kuslig närvaro tack vare Hoyte van Hoytemas filmande. Det handlar om 106 minuter gastkramning av en händelse där historien redan har gett facit. Av drygt 400 000 brittiska och allierade soldater, som pressades tillbaka av tyskarnas styrkor till staden Dunkerque vid belgiska gränsen, räddades 330 000 med hjälp av småbåtar från brittiska sydkusten.

Det fanns fog för hjältedåd och nog var det en bedrift att klara denna manöver.

Men Christopher Nolan speglar inga hjältar, utan människor som tar konsekvenserna av kriget och i stolthet för sitt land försöker göra det bästa av situationen. Till detta soldater som i desperation bara vill tillbaka hem, till ”tryggheten”, från kriget.

Stranden vid Dunkerque är full av soldater, unga män, som ska evakueras med de fartyg  som står till buds. Samtidigt kommer tyskarnas attacker från luften, bristfälligt störda av brittiska luftvapnet RAF, och från ubåtarna i havet. Ingen väg ut är god nog och sanden i timglaset rinner sakta ut.

Ja, det går att göra mindre spännande filmer av temat. Men Christopher Nolan behåller greppet filmen ut och det är först då den är slut som det går att andas.

”Dunkirke” skildrar händelsen från tre infallsvinklar. Dels de meniga, främst Tommy (Fionn Whitehead) som ska evakueras från helvetesstranden, dels mr Dawson (Mark Rylance) med son (Tom Glynn-Carney) och dels Spitfirepiloterna Farrier (Tom Hardy) och Collins (Jack Lowden). På den franska stranden står kommendörkapten Bolton (Kenneth Branagh) med stoiskt lugn och övervakar katastroferna, kanske filmens svagaste scener.

Nej, krig är inte underhållning. Inte i mina ögon. Istället är det en påminnelse om händelser som sker nu i andra delar av världen och av en inte helt fjärran del av vår historia.

”Dunkirke” skakar om och öppnar luckorna till det meningslösa, besinningslösa våld som pågår i exempelvis Syrien. ”Aldrig mera krig!” sjöng Totta Näslund i Tältprojektet, med inspiration av första världskrigets galenskap. Hundra år sedan och människan har lärt sig väldigt lite.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s