Musik:

COLDPLAY

!!!

Arenaband med extra allt.

Ullevi, Göteborg

Publik: 65427 (utsålt)

Bäst: Coldplay vet hur att bjuda på arenakalas.

Sämst: Egoistiskt, ja, men jag vill inte ha någon allsång på ”Fix you”.

Fråga: Är det inte dags för bandet att skapa en ny dynamik i låtarna? Konceptet hackar som en gammal skiva.

När DC och jag färdades i hans alldeles för trånga bil norrut omslöt ett tungt, grått november alla mina känslor just då. Jag kanske inte var på botten, men stukad, sårad, tilltryckt. Jag försökte slicka mina sår. Den här resan var ett sätt.

Coldplay skulle redan i början av månaden ha spelat på Sentrum Scenen i Oslo, en intim spelning för blott några hundratal. Jag hade förmånen att bli erbjuden en plats till konserten, som sedan blev uppskjuten till nu, den 23 november 2011.

Där och då plåstrade och lappade Chris Martin och hans mannar ihop mig. Inte helt, inte fullkomligt. Men som med bra mental hjälp skapar det ett hål i mörkret där ljuset tränger in, för att så småningom växa sig starkare. Coldplay hade den effekten. Jag mådde, i min Iorstämning, bra av konserten.

Halvåret innan hade bandet spelat i Slottsskogen, i Azaleadalen där jag själv stått på scen  32 år tidigare. Det var en konsert med extra allt och Coldplay i sin primetime.

Men Oslo var bättre. Utan ballonger, konfetti och prål var Coldplay bara ett band som bjöd på sin musik utan åthävor och maner. Det blev väldigt bra.

Jag tror att jag redan efter spelningen i Slottsskogen förstod att Coldplay var ett arenaband stor nog för Ullevi. Men det skulle dröja.

Till nu.

Ja, bandet säljer ut två Ullevi om en publikskara på cirka 65000 per kväll. Det är stort. Förstås.

Regnet frestar publikens tålamod med ivriga, tunga, helvetiskt våta skurar. I nästa stund spricker det upp. För att ögonblicket efter fullkomligt vräka ner. Så till den milda grad att bleka, men vackra Mew tvingas avbryta sin uppvärmningsakt till Coldplay.

Men med Coldplay på scen skingras regnmolnen. Med fyrverkeri och konfettiregn styr bandet sin egen väderlek, lovordar från start Göteborg med smickrande ord och lovar dessutom publiken att på grund av det usla vädret som varit ska bandet göra sin bästa spelning någonsin.

Konsertfesten trängde bort regnet. Foto: KAI MARTIN

Ja, Coldplay sparar alltså inte på krutet. Jag har aldrig varit med om så mycket fyrverkerier och konfettibombande från start till mål som denna kväll.

Och ja, regn i luften. Men också fred och kärlek. För förutom konfetti, fyrverkerier, jätteballonger och musiken pumpas fredsbudskapen ut. Inledningsvis med Charlie Chaplins fina tal i ”Diktatorn”, senare med ett tal av boxningsmästaren Muhammad Alis… så höll det på.

För musiken räcker inte för Coldplay. Bildskärmarna blir extra allt med videor som förhöjer låtarna, förutom filmandet i emellanåt psykedelisk form av band och publik.

Med Coldplay blir det alltså mycket ögongodis. Men musiken då…?

Jag dristar mig till att vara dels en smula konservativ gällande bandet musik. Jag tycker det helt enkelt var bättre förr, där jag kan famna de fyra första albumen med behag.

Försök till intimt på stor arena. Foto: KAI MARTIN

Samtidigt gillar jag gruppens förmåga att smälta samman house och electronica, ja modern dansmusik (som med samarbetet med the Chainsmokers). Jag uppskattar förmågan att verkligen bjuda på en konsert som både hörs, syns och känns.

Men musiken… nja, jag tycker att bandet i sina kompositioner – med doser av U2 och, ja faktiskt, Bruce Hornby – alltför ofta jobbar efter samma koncept. Det gör på sitt sätt konserten större än bandet och oavsett deras position är det något Chris Martin, Will Champion, Guy Berrymen och Johnny Buckland borde jobba på att utveckla.

Så ibland blir det stumt. Som när Coldplay kliver ut för några nummer på B-scenen och förlorar i kraft och uttryck. Som när de inleder extranumren på C-scenen och tappar fart efter den upphaussande gospelinledningen från högtalarna.

Med publiken i sin hand. Foto: KAI MARTIN

Låtlistan Ullevi 25 juni 2017 (hämtad från setlist.fm)

Intro med Maria Callas ”O mio babbino caro” från Puccinis opera ”Gianni Schicchi”.

1. A head full of dreams (Charlie Chaplins tal från ”Diktatorn” interfolierat)
2. Yellow
3. Every teardrop is a waterfall
4. The scientist
5. Violet hill
6. God put a smile upon your face
7. Paradise (utökad med Tiësto remix)
8. Always in my head (lilla scenen)
9. Magic (lilla scenen)
10. Everglow (lilla scenen)
11. Clocks (med ”Army of one” i introt)
12. Midnight
13. Charlie Brown
14.  Hymn for the weekend
15. Fix you (med utdrag från ”Midnight” i introt)
16. Viva la vida
17. Adventure of a lifetime
18. Kaleidoscop (extranummer från C-scenen)
19. In my place (extranummer från C-scenen)
20. Don’t panic (extranummer från C-scenen, trummisen Will Champion på keyboard och sång)
21. Improviserad hyllningssång till Göteborg av Chris Martin (extranummer från C-scenen)
22. Something just like this (med teknikens hjälp förenas the Chainsmokers och Coldplay på stora scenen)
23. A sky full of stars
24. Up&up

Obs! ”Til Kingdom Come” fanns på låtlistan med ersattes av den improviserade sången om Göteborg.