Det hände sig som så. För några veckor sedan fick jag, via en Facebookgrupp jag är med i, upp ögonen för ett par målvaktshandskar som, förutom det försvarliga priset, också såg oklanderliga ut.

Förvisso inte nya. Men med blott några puckmärken kändes de obetydligt begagnade.

De hade tillhört förre Frölunda- och Örebro- samt tillika Slovakiske landslagsmålvakten Julius Hudacek. Märket Reebok skvallrade om att handskarna nog legat en två, tre säsonger. Senaste åren har han kört CCM och senare Vaughn.

De fanns att köpa i Stockholmstrakten och via en vän blev det affär. Vännen tjänade inte bara som bullvan utan också som garant för handskarnas kvalitet.

SMS:et jag fick fick mig inte att tveka. Handskarna var i kanonskick. Som nya. Pengarna swishades och handskarnas hamnade på vännens kontor. Han skulle dagen efter åka till LA, så leveransen skulle komma att dröja en vecka.

Ett paket kommer packat. Foto: KAI MARTIN

Så hemma igen kommer så ett paket, inte på posten, men via bud, direkt till dörren.

Det är fredag och jag hade morgon innan spelat det som skulle bli en av säsongens sista ispass.

En halvtimme efter att jag packat upp paketet och känt på de fina handskarna får jag ett meddelande om jag kan vara med Frölunda sponsorhockey med start 13.00…

Jag svarar omedelbart ja och så hastigt det nu kom att bli att få testa de nyinköpta.

Kompisen som frågade mig är en rutinerad spelare med stort kontaktnät, han har själv spelat på lite lägre nivå i Schweiz, så bara att han är med visar att det kommer bli kvalitet. Men han trumfar med beskedet att Oscar Fantenberg också ska vara med. Landslagsspelare som nyligen kritat på för Los Angeles Kings och NHL efter en säsong i KHL och Sochi, som han gick till efter att ha spelat hem SM-guldet till Frölunda 2016.

Jo, en habil lirare alltså.

Jag har haft förmånen de senare åren att få spela med Fredrik Sjöström, Fredrik Pettersson, Patrik Carnbäck, Daniel Alfredsson och flera andra digniteter som nyligen spelat med Frölunda.

Självklart är jag inte i nivå med deras kunnande, men jag kittlas ändå lite extra av närvaron och gör så även nu. Med eller emot är egalt.

Inledningsvis är han med mig i röda. Det är poesi att se hans puckbehandling och skridskoåkning. Trots att han inte håller högsta tempo går det att ana den skicklighet han besitter. Han ligger nära pucken med klubban när motståndarna försöker sig på ett genombrott, han smeker in pucken retsamt enkelt när han avvärjer och närmast irrationellt, fast det är tvärt om, väljer han vägar ut ur situationen.

Jag får slita, men målvakten i andra kassen desto mer. Kanske främst för att Oscar Fantenberg, trots fria lägen, nära nog alltid väljer att passa. Men keepern gör det bra, en brandman ett tiotal år yngre än jag som har nattpass och innan hoppats på en lugn eftermiddag och en lugn natt.

Mina handskar är stela och plocken kommer ta en stund att få till. Men den jag har nu, som jag köpte i Kanada förra året och som har suttit som handsken, är för vek, där skotten slår igenom; så blir det inte nu.

Jag gör mina räddningar och plötsligt sveper Oscar Fantenberg förbi och slå mig på benskydden; en uppmuntrande gest, ett slags tummen upp. Smickrande, förstås.

Tiden går och några av motståndarna i motståndarlaget behöver ge sig av. Oscar Fantenberg byter och jag får plötsligt än mer att göra. Han får sina lägen, men jag avvärjer dem, förutom en situation där pucken fastnar i målnätet på baksidan. Jag är för snabb över till högersidan då han gräver loss den till vänster och med noll och ingen marginal gör han mål. Men dessförinnan har jag snuvat honom på ett friläge. Han kommer rakt framifrån, drar åt mitt högerhåll och lättar den mellan benen på mig då jag glipar. Min rörelse är dock en smula okonventionell, en fulslajd där högerbenet följs av vänsterbenet, som täcker glipan och pucken försvinner förbi stolpen. Ytterligare en räddning på ett snabbt skott som jag blockerar med bröstet i en snabb förflyttning.

Plötligt ser jag hur min kompis är på väg av banan. han har lovat mig en bild på Fantenberg och mig, så jag åker mitt under brinnande spel bort till honom.

Närmare NHL-spel(are) kommer jag nog inte. Foto: PÄR JOHANSSON

Jag får min bild, som tas av Frölundas assisterande tränar Pär Johansson. En stunds magi på isen, allt i det lilla; stort nog för mig.