Konsert
RADIOHEAD
!!!!
Spektrum, Oslo
Publik: 8000 (utsålt)
Bäst: Inledande ”Daydreaming” får mig tårögd.
Sämst: Någonstans i mitten går jag vilse.
Fråga: Är verkligen ”Thanks”, ”Thank you”, ”That’s all folks” och skruvade skratt allt som finns att säga mellan låtarna…?
Å ena sidan:
Radiohead är ett indieband som fortfarande odlar sitt oberoende på ett sätt som både lockar och fascinerar.
Jag fullkomligt älskar lanseringen av förra årets briljanta album ”A moon shaped pool” med videorna till ”Burn the witch” och ”Daydreaming” som kort föregick själva albumrelasen.
Och musiken… så utforskande, så tänjande på gränser och en förmåga att skapa musik som vidgar sinnen, hjärtan och själar i samma korta intensiva stund som låtarna spelas.
På scen är det samma sak.
Ja, det är debut för mig. Radiohead är ett band som jag velat se länge, men inte kommit mig för. Genom lyckliga omständigheter blev det verklighet och tack för det.
Bländande start. Foto: KAI MARTIN
Scenen på Spektrum är inledningsvis ett spektrum av laserljus. ”Daydreaming” får mig snabbt i form och starten på konserten skakar om, larmar och tjusar, är magisk och hypnotisk i en intensiv tranedans.
Det är omtumlande, fascinationen av musiken total och det är ett psydedeliskt mantra som trummas in i publiken.
Manisk man. Foto: KAI MARTIN
Thom Yorke är på samma gång manisk och kontrollerad. Huvudet rör sig spastiskt, armarna far och håller han inte i ett instrument eller sitter vi ett piano finner han ingen ro.
Hans röst är undflyende, som om den rastlöst inte vill pricka en ton utan raskt som en fågel flyger mot nästa gren och nästa och nästa.
Phil Selway har sällskap som batterist då Clive Deamer, Portisheads expressiva trummis, gästar som slagverkare. Tillsammans med basisten Colin Greenwood blir det ett rytmspel som manar på och när även multiinstrumentalisten Jonny Greenwood och gitarristen Ed O’Brien kliver in som ackompanjerande slagverkare blir det trans i rytm.
Och musiken… ja, utan Thom Yorkes röst och Jonny Greenwood effekter på allehanda instrument hade Radiohead varit skadeskjutet. Nu är det en fantasieggande orkester, som bedårar och vidgar sinnena lika mycket på skiva som på scen.
Till det projeceringen och ljusshowen, som fragmentiserar och trasar sönder till den paradoxala helhet som också är Radioheads musikaliska styrka.
Å andra sidan:
Radiohead är ett band med stark intelligens och integritet. Stort så. Men jag förundras över varför Thom Yorke landar sitt mellanprat i korta tack och när publiken, successivt in i konserten, ropar på favoriter möter förfrågningarna med teatraliska, sardoniska skratt.
Varför?
Och varför inte säga någonting om de terrorangrepp som hemlandet England utsatts för. En kort kommentar för att visa avsky och solidariet. Nu hamnar Radiohead utan kontext, där bandet skapar sitt eget universum fyllt av ljud och ljus och rörelse. Men det utanför angår ingen. Märkligt!
I slutet av turnén gästar Radiohead Israel och har blivit kritiserade av detta från artistkollegialt håll och har också gått i svaromål på ett förvånansvärt lamt sätt (läs här).
Radiohead har scenen och strålkastarljuset för att kunna göra ett ställningstagande, men gömmer sig inom sin egen bubbla; vackert förvisso, men i mina ögon världsfrånvänt.
Psykedeliskt Radiohead. Foto: KAI MARTIN
Låtlistan, Spektrum, Oslo 6/6 2017 (hämtad från http://www.setlist.fm):
- Encore:
- Encore 2:
kaimartinblog 
Håller helt med din recesion! Glimrande start och jag försvann även i mitten. Spelade de verkligen en av mina favoriter, Pyramid song . Har inget minne av det. Men ändå jävligt bra. Trevligt att träffa dig Kai Martin, jag och min son satt bredvid dig. Skönt att träffa människor som vet vem Derek Forbes är (var?) När kommer Kai Martin & Stick! till Karlstad?
GillaGillad av 1 person
Tack, trevligt att träffa dig och Erik. Vore fantastiskt att spela i Karlstad. Har inte hänt sedan 1981 😀
GillaGilla