Hon har gjort sina år i svensk showbusiness, Caroline Wennergren, Mölnlycketösen med så mycket rytm och cool egg på rösten.

19 år gammal fick hon det publika genombrottet med ”Different kind of love” i Melodifestivalen, en bossa som satt som en snyggt skräddad aftonklänning till hennes röst och utstrålning.

En musiktävling hon förövrigt gjorde comeback i 2015 med ”Black swan”, en låt som väl konkurrerar med Amanda Jenssen i fråga om strävt, svängig sång med swingpop i fokus.

Det fortsatte sedan i vitt skilda sammanhang, där kanske turnén med Augustifamiljen och Ebbot Lundberg sommaren 2007 är det mest otippade.

Svängig tös med svängig orkester. Foto: KAI MARTIN

Men det är en kvinna med röstresurser och riv i stämbanden. Något Ebbot upptäckte tidigt och blev så förtjust i att han spelade in en Bad Brainslåt med henne året efter, men av olika anledningar föll versionen av det amerikanska punkbandet inte i god jord och har aldrig getts ut, även om den kan höras vid olika tillfällen då Ebbot agerar dj.

Fast det är kanske mest som jazzsångaren som hon profilerat sig. Så när hon tillsammans med Vintage Jazz Big Band firar releasen av ”Caroline Wennergren goes vintage” – en renodlad hyllning till 100-årsfirandet av jazzikonen Ella Fitzgeralds födelse.

Caroline Wennergren hyllar Ella Fitzgerald. Foto: KAI MARTIN

Det har sina poänger. För redan 2002 var Caroline Wennergren med i ”Sikta mot stjärnorna” som just Ella Fitzgerald och då med hennes klassiker ”A-tisket, a-tasket”, barnkammarramsan som blev signaturmelodin i karriären. En låte Caroline Wennergren inte försitter chansen att framföra denna afton

Vintage Jazz Big Band är elva man stark orkester med måhända lätt åldrade musiker, men herreminje vad herrarna svänger. Här levereras musik av Count Basie, Duke Ellington med fler jazzstorheter i arrangemang som kittlar och utmanar Caroline Wennergrens röst.

Hon bjuder också på humor och skicklighet som buktalare med dock Leroy, Louis Armstrongs ”bror”.

Hon trivs som fisken i vattnet, ler, dansar och bjuder på sina versioner av hyllningar till hennes läromästare. Caroline Wennergren har måhända lite att slipa på i vissa register, men kompenserar så mycket med tajming och den där sältan i stämbanden, som river på ett sätt som få, om ens någon svensk jazzsångerska i dag kan tävla med.

Ebbot kämpar för att hålla sinn Nat King Coleprofil. Foto: KAI MARTIN

Ebbot dyker förresten upp som gästartist på ”It’s alright with me”, ett uppdrag han (som för övrigt finns även som dockan Abbot i Carolines repertoar) lovat bort sig till i all hast och därför nära nog missade. Men väl på plats blir det en ljuv förening med Ebbot som ställföreträdande Nat King Cole. Och, ja, han gästar även på albumet, som på håret kom igår.

När Caroline Wennergren skulle hämta ut skivorna hemma i Mölnlycke var posten avstängd på grund av ett förmodat bombhot. Lyckligtvis avlöpte allt väl och skivorna kunde hämtas ut till försäljning på releasekalaset på Bon Bon Bar i Posthotellet vid Drottningtorget.

Nu blir det alltså albumet även live från första till sista spår. En spänstig hyllning till en av jazzens stora röster med riv, ös, sväng, glädje och allvar.