Att spela internationell ishockey är alltid något speciellt.

Sålunda var det alltså något extra att få delta i den internationella klubbturneringen i Göteborg, ett VM för klubblag, med gubbgänget Uppbackarna, det som jag spelat med sedan 2000 på morgnarna, en till tre gånger i veckan från augusti till trakten runt midsommar.

Nå, vi skulle komma att möta två kanadensiska lag och två svenska i den grupp som vi placerats i.

Först ut var matchen mot Oshawa, ett väl samlat kanadensiskt gäng mot detta ihopsamlade gäng hockeyentusiaster som Uppbackarna var och är.

Det var tisdagen den 17 april och matchen skulle gå av stapeln i Wallenstamhallen, nästgårds med Scandinavium. Kanadickerna kom mangrant och dessutom med stil. Min upplevelse var att de var som kuber, satta, kompakta och dessutom klädda i svart; svarta damasker, svarta byxor, svarta tröjor med lönnlövet på, svarta handskar och svarta hjälmar. Vi…? Tja, Pippi Långstrump hade platsar klädesmässigt. Men vi hade åtminstone våra tröjor.

Det blev, vid nedsläpp, en farlig fart på kanadensarna och jag fick att göra. Jag slet ont, men kunde inget göra åt målen som trillade in med jämna mellanrum. Vi hade en målchans, som missades och slutresultatet blev 8–0 till de långväga gästerna, som var snabba framme och gratulerade mig till en bra match.

Ny match den 18 april och vinst mot Bohuslän.

Vem ville dejta denne man 2007? Foto: LEIF GUSTAFSSON

Dagen efter var speciellt för jag hade en dejt, som ransonerades till en timme (mer om den senare) innan jag var tvungen att ge mig av för nytt ishockeyäventyr. Förlust mot Gothenburg Oldtimers. Ingen av de två närmaste matcherna stod jag.

Så fredag den 20 dags för nästa kanadensare. En tajt match som vi vinner och där jag bidrar och därmed rakar vi hem en bronspeng i VM, som stolt hänger hemma.

Mest minnesvärt i den sista och avgörande matchen var råkurret som var på väg att blomma upp. Jag hade räddat och blockerat, två kanadensare hugger men hålls undan av min back. Ordväxling med f-orden uppstår, då jag reser mig upp och säger ”Gentlemen, gentlemen, mind your language!”, varpå tystnad uppstod och spelarna åkte och sitt håll.

Glada vinnare, hyfsat glada förlorare.