Teater:

KÖRSBÄRSTRÄDGÅRDEN

Av: Anton Tjechov (översättning Lars Kleberg).

Regissör: Anja Suša.

Skådespelare:  Mia Höglund-Melin (godsägarinnan Ljubov Andrejevna Ranevskaja), Jennifer Amaka Pettersson (Anja, hennes dotter, 17 år), Ylva Olaison (Varja, hennes fosterdotter, 24 år), Fredrik Evers (Leonid Andrejevitj Gajev, Ranevskajas bror), Simon J Berger (Jermolaj Aleksejevitj, köpman), Hampus Hallberg (Pjotr Sergejevitj, student), Sven-Åke Gustavsson (Boris Borisovitj Simeonov-Pisjtjik, godägare), Emelie Strömberg (Dunjasja, husa), Bo Stenholm (Firs, betjänt, 87 år), Jesper Söderblom (Jasja, unge betjänt).
Musiker: Anders Blad, Daniel Ekborg, Bo Stenholm.

Scenografi/kostym: Helga Bumsch.

Ljus: Anna Wemmert Clausen.

Musik: Igor Gostuški.

Koreografi: Damjan Kesojevic.

Dramaturg: Joel Nordström.

Video: Clive Leaver.

Ljud: Karin Bloch-Jörgensen och Marcus Lilja.

Göteborgs stadsteater, genrep torsdag 23 mars

Klassiker på sniskan. Foto: OLA KJELBYE

Klassiker på scen utmanas på två fronter i Göteborg; ”Hamlet” på Folkteatern och ”Körsbärsträdgården” på Stadsteater.

Bra. Ingen pjäs är för given sin text för att inte hamna i ny kontext.

Så när regissör Anja Suša väljer Tjechovs klassiker är det för att demontera, rita om med förhoppningar om att skaka om.

I ett stramt scenrum möter en bokskog, en långbänk, inte helt olik avträden med luckor för entréer och sortier, där Bo Stenholm tjänar som den åldrande betjänten Firs och som ljudillustratör med sin tuba.

Snart gör ensemblen entréer, likt en fars, ur olika luckor i långbänken. Rollerna är från start skarpt skurna, där exempelvis Emilie Strömbergs husa är stiliserad till en stelt leende och maniska reciterande kvinna, ivrig att vara till lags.

Första akten är en uppvisning i självförakt, förnekelse och desperation, där nostalgin fångar godsägarna i ett slags förlamning inför det krassa; godset måste säljas.

Men att sätta en klassiker i ett modernt rum med en uppdaterad scenbild och text, ibland till och med tillskrivna, kräver inte bara mod, galna idéer och visioner  utan också ett förhållningssätt som hjälper publiken in i föreställningen. Det räcker inte den här uppsättningen till.

Ensemblen sliter med sin uppgift. Simon J Berger är utmärkt som köpmannen som vill väcka den av idylls slumrande och oförmögna, i dubbel bemärkelse, familjen för att förvandlas till diabolisk. Mia Höglund-Melins depraverat deprimerade godsägarinnan balanserar vackert på gränsen mellan förnuft och förnekelse. Och Jennifer Amaka Petterssons Anja är sinnebilden för hoppet och klokskapen när allt faller.

Musikerna, med Bo Stenholm i spetsen, glider in och ut ur handlingen med logik och spruckna ackord på ett snyggt vis.

Jo, det är kittlande med en första akt som spänner över drygt två timmar. Men utmaningen kräver sitt pris och många saknar tålamod att vänta in andra aktens rapsodiska knappa halvtimme.

Anja Sušas ”Körsbärsträdgården” är en utmaning, men i fallande. De uppdaterade tidsmarkörerna bränner inte fast. Allvaret fladdrar och ja, roande emellanåt. men också manierad på ett sätt som gör att pjäsen sakta imploderar istället för att imponera.