Musikal

Hedwig and the Angry Inch

!!!!

I rollerna/musiker: Ola Salo, Lisa Stadell, Conny Bloom, Kristofer Nergård (kapellmästare), Victor Hvidfeldt, Henrik ”Kisa” Nilsson och Rebecca Meiselbach.

Regissör: Hugo Hansen.

Svensk översättning: Pia Gradvall och Magnus Skogsberg Tear.

Lorensbergsteatern, Göteborg

Bäst: Ola Salo glöder på scen.

Sämst: Stroboljus gör mig galen och blind.

Fråga: Är verkligen rollen som Hedwig inte skriven för Ola Salo…?

Det där med autenticitet på scen. Att hitta in i en roll, kliva in i dess själ och förverkliga varje tum av denna gestaltning… ja, det är en konst.

Ola Salo är ingen duvunge på scen. Han är definitivt ingen novis vad det gäller musikal, betänk att han var Peter Jöbacks understudy i första uppsättningen av ”Kristina från Duvemåla” och senare med i ”Spelman på taket”.

Alla som sett och hört honom med the Ark vet att hans fars predikantroll har gått i arv. Ola Salo har med andra lätt för att äga scenen.

Och med uppsättningen av ”Jesus Christ Superstar” för några år sedan fanns det heller inga tveksamheter. Han kan det där med musikal och rollen som Jesus satt som ett bibelcitat för de troende.

Men det här…!

”Hedwig and the Angry Inch” är en ny musikal med sprakande rockmusik, som tar sitt avstamp i historien om en östberlinsk gosse, som genom förvecklingar blir queer och i förlängningen en rockstjärna i falnande och fallande.

John Cameron Mitchells och Stephen Trasks musikal har bara några år på nacken, men blev en sprakande succé på Broadway, Tony-belönades och spelades mer än 500 gånger.

Den svenska uppsättningen har tidigare spelats på Göta Lejon i Stockholm med samma gäng som nu gästar Lorensbergsteatern.

Det är med andra ord en sammansvetsad ensemble som bjuder på en glammig, rockig, trashig och trasig föreställning om den allt mer vittrande och krackelerande Hedwig.

Det kräver sin man på scen och Ola Salo är i sitt esse. Inte en sekund utan att han i sin roll manipulerar och utåtagerar samtidigt som han är den där dramaqueenen i queer som vill att alla ska se, lyssna och förstå.

Det är blir ju förstås precis tvärt om.

Nej, musiken är inte alltid minnesvärd. Men inte desto mindre dramatisk. Samtidigt har det sin poäng, för Hedwig är ju i skuggan av ett megakändisskap.

Bandet är utsökt, blasé och fientligt inställt till den blamerade Hedwig. Lisa Stadell, som sidekicken Ytizak visar på spännvidden av både sin talang och register som sångare. Hon är helt enkelt fenomenal.

Men det här är Ola Salos kväll. Från den intensiva entrén till den sorgliga finalen. Just för att han kan det där med autenticitet och gör rollen som Hedwig, som om det handlade om honom själv.

Ola Salo gör Hedwig som om det handlade om honom själv.